NYTT HÄXÅR

365 nya dagar är lika med 365 nya chanser!

Idag tänkte jag göra ett inlägg om viktiga magiska datum och högtider under det kommande året, för er som vill ha ett riktigt häxår eller bara vill veta mer om det!

Många av oss häxor firar ett antal högtider (sabbater) under året. Det är ett sätt att följa naturens gång och leva i samklang med den. Vi placerar in sabbaterna i ett årshjul. (Wheel of the year). Detta gör man för att följa naturens förändringar över året. Men vad är då dessa sabbater? Jo, de är gamla hedniska högtider som antingen försvunnit eller förändrats i och med att Kristendomen tog över.

Som ni kommer märka finns spår av flera av dessa gamla högtider kvar i olika traditioner vi firar idag, som jul och Halloween.

Imbolc: (1 Februari med variation.) På denna dag är vintern slut och våren kommen (Även om det inte känns så när man är ute.) Detta är ljusets och kvinnlighetens högtid och man kan fira genom att tända ljus och eldar för att välkomna den kommande tiden av fruktbarhet och värme.

Imbolc fanns på gaeliska Irland under medeltiden. Man tror att högtiden ursprungligen förknippades med den irländska gudinnan Brigid. Hon förknippades med poesi, healing och smedarbete. Hälften av hennes ansikte var fult och andra halvan vacker. Senare gjordes firandet av gudinnan Brigid om till firandet av ett helgon, St. Brigid som fick ta över hennes dag 1 februari.


Ostara/ Ēostre: (vid vårdagjämningen) Vid denna dag är natt och dag är lika långa. Därigenom är ljus och mörker i balans och det är varken vår eller vinter. Denna högtid har givit sitt namn till påsken (easter) och vissa moderna häxor målar ägg som används som talismaner denna dag.


Beltane: (Natten mellan 30 april och 1 maj eller 5 maj) är en eldfest och fruktbarhetsfest fylld av magi och andar. Detta var en av kelternas största årsfester. Festen har sitt namn efter guden Beli (även kallad Beltane och Beltaine) som var en av de högsta gudarna speciellt hos de kontinentala kelterna.


Midsommar/Litha: (Firas runt 21 juni) All sorts magi är lämplig att utföra vid denna tid. Perfekt dag att samla läkeörter på eftersom naturens kraft är på topp. Allehanda naturväsen sägs också vara lätta att kontakta runt denna dag.

Lughnasadh/Lammas: (runt 31 juli och 2 augusti) Detta är en skördefest och tacksägelsedag när man tänker över vad man är tacksam för. Traditionellt bakas det bröd och skördas örter denna dag. ”Lammas” är ett kristet namn för en gammal frukt- och spannmålshögtid firat av saxerna.


Mabon/Autumn Equinox: (vid höstdagjämningen) denna dag är också känd som Avalons fest. Detta är en dag för begrundande och förståelse och balans av motsatta krafter eftersom dagen och natten åter är lika långa. Man brukar skörda och äta äpplen som en symbol för förnyelse. Namnet ”Mabon” är en referens till Mabon ap Modron från den keltiska mytologin som kopplades ihop med dagen av wicca-anhängaren Aidan Kelly på 70-talet.


Samhain: (31 oktober) Detta är ursprunget till Halloween och kommer från kelterna. De firade nyår den första november och dagen innan var Samhain, vilket betyder slutet av sommaren. Denna dag trodde man att gränsen mellan de levandes och de dödas rike var tunn. Enligt den keltiska mytologin samlade dödens härskare Samhain denna natt ihop alla själar som dött under året. Därför tände man brasor och sjöng ramsor för att skydda de dödas själar mot onda andar.

Samhain räknas som den perfekta tiden för att se in i framtiden och lämna det gamla bakom sig och gå vidare.


Yule: gjordes senare om till vårt julfirande. Yule firades ursprungligen av germanerna och var viktig inom den fornnordiska religionen. Då gav man offer till gudarna för få välsignelse och god skörd. Nu för tiden firas detta ungefär vid 21 december eller vid vintersolståndet. Men när exakt högtiden hölls förr har gått förlorat i tiden. Man sa även att Odens jakt ägde rum vid denna tid. Då flög ett följe övernaturliga väsen över himlen och gjorde oväsen.

När vi ändå är inne på firanden så är det bäst att jag säger några ord om Esbats. Till skillnad från sabbaterna som associeras med solen (eller Guden) så hör Esbaterna ihop med månen (eller Gudinnan). En Esbat är i andra ord en ritual/ritualer som utförs när månen är full. Dessa ritualer kan innebära att man till exempel blandar örter eller oljor för att dra till sig positiv magi för den kommande månaden. Detta är även en bra tid för meditation och bön.

Trollsejd och mörkermakt

Jag brukar inte titta på Lucia på tv, men igår gjorde jag det. Och sen på kvällen också, då kom sången upp igen i adventskalendern. För en gångs skull, stannade jag upp och lyssnade noga på texten. Denna sång är ju en orgie i andlighet, ett dignande julbord av överjordiska fenomen, en mystikens bulimi. En häxbrygd på allt heligt krimskrams. Jag som häxa, älskar de två sista verserna. Läs och förtrollas!                                                                                                                          

Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring.
||: Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia. :||

Kom i din vita skrud, huld med din maning.
Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning.
||: Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia. :||

 

Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar,
signade lågors vakt skydd åt oss bringar.
||: Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia. : ||

Stjärnor som leda oss, vägen att finna,
bli dina klara bloss, fagra prästinna.
|| : Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia. : ||

 

 

Övernaturliga makter i rörelse

Då är Lucianatten här med vaka eller ej. Nog behöver man tända lampor och ljus nu dygnet runt. Lucia från Syrakusa levde i en rik fam. i Italien. Som tonåring några hundra år efter Kristus skulle Lucia bli bortgift men vägrade pga. sin starka tro. Hon lär haft en genomträngande blick, men då man stack ut hennes ögon uppstod nya, man brände henne på bål, lågorna vek bort från henne. Till slut enl. sägen genomborrades hennes hjärta av ett silversvärd och hon blev martyr.

I Italien förs hon som alla helgon i procession på gatorna varje år. I Norden såg vi vår nu sammankopplade Lucia först på 1900talets början. Vakan på natten är hednisk och var starkast på modernt vis fr 1700talet o framåt med drängar o husfolk som gick runt o spelade o sjöng för gåvor o brygd men då på midvintersolståndet den 21/22:e. Helgad varde Lucia Kristi brud med ljus o hopp i midvintertid.

I det svenska bondesamhället var lucianatten den 13 december årets längsta. Detta beror på att kalendern då var en annan än dagens. Föreställningen om den långa lucianatten levde dock kvar trots kalenderreformen 1753, som flyttade vintersolståndet till den 21–22 december. Enligt folktron var lucianatten farlig: Övernaturliga makter var i rörelse och djuren kunde tala. Den långa mörka natten var full av all slags troll och annan ondska som till exempel Lucifer. Härifrån var inte steget långt till Lucia. Det var också denna natt som julefastan inleddes och därför gällde det att proppa i sig så mycket man kunde just innan. Man festade och drack.

Luciadagen var en stor festdag särskilt i Västsverige. Där kallades den för ”lille julafton” eller ”Lusse långnatt”. Den som hade mat åt i stora mängder, nästan som i den frossa som följde äldre tiders (katolska) fasteperiod. På vissa håll åt man inte mindre än tre frukostar. Lussebruden, som förekom på vissa håll, var en skämtbrud som ibland var klädd i halm – eller en halmdocka – som man kunde dansa med.

Under 1800-talet uppträdde lucia antingen ensam eller med en eller två följeslagare. När processionen flyttade in i städerna växte luciaföljet med tärnor och stjärngossar, som tidigare uppträtt som de tre vise männen i julupptågen på annandagen och trettondagen.

I vår tid är luciafirandet en högtid som för många har kommit att symbolisera en äldre svensk kultur. I samma funktion har firandet också exporterats till andra länder. Men melodin till luciasången förblir italiensk och de svenska textvarianterna skrevs först på 1920-talet. Själva namnet Lucia kommer av latinets lux, som betyder ljus.