VALBORG/BELTANE

Beltane var en av kelternas största årsfester. Den var en fruktbarhetsfest som utspelades kring första maj och som innefattade stora eldar och möjligen även sexritualer. Beltanefesterna var särskilt till guden Belenus ära.

Natten mellan 30 april och 1 maj är en spöknatt och en eldfest. Med Beltane tar gryningstiden slut och ljustiden inleds. Detta är en förenande högtid; mellan man och kvinna, gud och gudinna. Kärleken blomstrar och det är inte undra på att så många gifter sig omkring denna tidpunkt på året. Fruktbarhet, förening och havandeskap är nyckelord för denna högtid. Den som vill utformar ritualer runt detta.

Det är ju först nu, framåt maj månad, som det här uppe på våra breddgrader börjar bli grönska på allvar. Att fira Beltane kan därför vara ett sätt att välkomna sommarens halvår; den tid som kommer att sjuda av liv och grönska!  Den svenska motsvarande traditionen, ser man ju i Valborgs- och majbrasorna. "Vintern rasat ut bland våra fjällar...."

Varför inte binda kärleksband? Fläta kärleksband i garn (eller något annat material) och fäst runt din älskades handled. Han/hon ska fläta ett och sätta runt din handled. Ha sedan en romantisk kväll. På detta sätt binder ni både fysiska och psykiska kärleksband. Vill ni göra överkursen, så låna en bit från den Wiccanska handfästningen; Knyt ihop era handledsband med varandra och spendera ett helt dygn med partnern hela tiden precis intill. 

Beltane är en eldfest. Man kan tända eldar och låta dem brinna hela natten, för att sen använda askan till den sista vårsådden. 

Pynta i rött, vitt och grönt. Lämplig mat är mjölkprodukter; tex. ost, gräddfil, creme fraiche, glass, yoghurt. 

Beltane tillhör elementet eld. 

Förr släppte man ofta på majdagen ut kreaturen på sommarbetet. Ett förkläde skulle bredas ut på den tröskel de skulle gå över. Medan djuren gick över förklädet sa man: "Så många som ni nu går ut, så många ska ni komma in igen." På så sätt skulle man få reda på alla djuren igen, när hösten kom.

Dans runt majstången förekom ursprungligen denna tid. Majstången (manligt) i jorden (kvinnligt) står för fruktbarhet. 

I dag har valborgsmässoeldarna fått en praktisk funktion – för att slänga skräp och städa efter vintern. Förr skulle de skrämma bort övernaturliga krafter.

Eldarna är en gammal tradition som tros ha kommit hit från Tyskland. Ursprungligen var brasan tänkt som ett sätt att skrämma bort både rovdjur och onda väsen som upplevdes som ett hot mot boskapen som släpptes ut kring valborg. – Elden sågs som renande och ett sätt att hålla onda krafter borta.

Att tända eldar har dock inte alltid varit synonymt med valborg. Förr brann eldarna också under midsommarfirandet – något som fortfarande finns kvar i våra grannländer. Och i västra delarna av Sverige lever traditionen med påskeldar.

Men de som samlas kring brasvärmen i kväll är förmodligen inte särskilt rädda för mörkrets krafter. I stället har eldarna blivit ett sätt att fira in våren.Vi har inte längre de här trosföreställningarna kring våreldarna. Men vi tycker ändå att det är en fin tradition. När vi står framför en brinnande brasa känns banden tillbaka genom årtusendena starkare. Även om vi har blivit moderna påminns vi om eldens betydelse för oss människor.

Valborgsmässofirandet kan också vara ett utmärkt tillfälle att förena nytta med nöje. Det är ett sätt att elda upp gammalt skräp, så visst finns det en viss funktion i detta. Men för många är det nog inte skräpeldningen som är viktigast utan det rituella i att stå tillsammans och titta in i elden.