SKÄRTORSDAG

Enligt folktron så gav sig häxorna iväg till Blåkulla natten till skärtorsdagen, för att festa mé djävulen.

I själva verket har vi häxor absolut inget med djävulen att göra. Djävulen tillhör de kristnas tro, och finns inte alls med i häxans livsåskådning. Ur häxors perspektiv får allt en helt annan förklaring. Så innan du bildar dig en uppfattning, kan det vara lämpligt att surfa på nätet och leta efter fler häxors sidor för att få veta vad en häxa egentligen står för.

Jag själv kallar mig vildhäxa och Gudinnedyrkare. Men jag är också n, eftersom jag firar dess sabbater.  Wicca är ju en naturreligion. Jag tror på Moder Jord och på Guden & Gudinnan. 

En vildhäxa är en ockultist med intresse för häxkonst, som accepterar att det bortom och inom allt finns en yttersta orsak, DYO (Den yttersta orsaken). Alla pantheoners gudar, gudinnor och väsenden, är delar av DYO. Därför kan en vildhäxa acceptera både företeelser och väsenden, som betraktas som kristna respektive hedniska. Allt har en plats i DYO, och oavsett om de från början är skapelser av människor eller om de är äkta väsenden, så existerar de alla sida vid sida på astralplanet - bibliska änglar, indiska gudar, arabiska dji'nner, svenska troll, etc.

Förr i tiden fanns en mycket stark djävulstro i kyrkan. Överallt och hur som helst, kunde den onda makten dyka upp för att bekämpa Guds verk och allt som var gott.

Speciellt vid påsken som var den största högtiden. Då bjöd djävulen alla sina häxkäringar på hejdundrande fest i Blåkulla. Natten till skärtorsdagen gav de sig av och kom inte tillbaka förrän sent på påskaftonen.

Våra påskkäringsseder härstammar från en tid då man på fullt allvar trodde att häxorna med sina trollkonster kunde skada människor och djur. Förklaringen är den att vidskepligheten hade sedan födseln blivit invaggad hos alla, och satt väl inrotad i folks medvetande. Varenda en trodde på näcken, älvorna, tomtar och troll och övernaturliga förbannelser, vare sig de var vetenskapsmän eller fattighjon.

Om vart ordet Blåkulla härstammar ifrån tvistar de lärde. Förmodligen är det samma sak som "Blå kulle" dvs. utseendet av en plats långt, långt borta i utkanten, som man endast kan ana i ett blått dis. Andra förklaringar kan vara några av de nedanstående:

• Blocksberg, tyskt berg känt för övernaturliga krafter och tillhåll för häxor och djävulen
• Blå kula = helvetet
• Blå kulla = blå kvinna = dödsgudinnan Hel
• En obekant jungfru som hette Blåkulla
• Blå kulle = densamme som Necken
• Blåkulla = en kvinnlig vattendemon 

Det finns många kullar och liknande som man utpekat för Blåkulla. Sedan gammalt är det här i Sverige ön Blå Jungfrun i Kalmarsund som är den mest omtalade platsen.  I min grannkommun Solna finns också ett Blåkulla – det ser ut så här:

 

Hur kärringarna förberedde sig och vilka redskap de använde inför Blåkullafärden, fanns mycket vittnesmål om, men vad som sedan hände när de väl var där hos djävulen var mindre känt. Folk fantiserade mycket om det och det finns vissa vittnesmål från folk som berättat att de följt med i smyg till Blåkulla och sett hur kärringarna festade med djävulen, åt grodor och ödlor och träffade andra kunniga trollpackor som lärde ut sina trollkonster.

Att häxorna flög till djävulen skrevs det om redan i Eddan där det i "Den höges sång" står: Trollpackor såg jag genom rymden rida.

För att kunna flyga krävdes många olika föremål och trolldomsformler. T.ex ett horn av nötkreatur med ett hål borrat genom spetsen, "smörjehorn", en björnklo, en bit av ett kranium, ett benstycke med inskurna hålor, en höns- eller tuppfot där ena klon saknas och slutligen en käpp med 3 påträdda skinnbitar.

En trolldomsformel kunde lyda ungefär så här: Upp och ut ända till helvetet.

Synd var det om den som råkade säga fel: Upp och ned ända till helvetet. Antingen fick de åka upp och ned hela vägen till Blåkulla, eller upp och ned i skorstenen hela natten.

Skärtorsdagen inleder påskens 3 heliga dagar. "Triduum sacrum". Eftersom många dagar runt påsken bär namn med färg skulle man lätt kunna tro att skärtorsdagen också hör till dessa, men benämningen har ingenting med färgen skär att göra, inte heller med verbet skära. 

Det skära som gett torsdagen sitt namn är nämligen ett gammalsvenskt ord som betyder rena. Det finns två anledningar till denna anknytning med att rena. Det finns t.ex med i. uttrycket ”skärselden” – den renande elden. Ordet ”skär” i skärtorsdagen syftar på att Jesus (enligt evangelierna) tvättade lärjungarnas fötter just på denna dag.