Fredag ses ofta som en otursdag. Det är ingen bra dag för att börja med något nytt eller resa på. Bröllop bör absolut inte hållas på en fredag enligt folktron! Äktenskapet är då dömt till evig olycka! I det gamla bondesamhället såg man fredag som en dag då det var bäst att vila och gå försiktigt fram.
Men det finns ett roligt magiskt tips för fredagar också: Var
uppmärksam på den kommande nattens drömmar, och försök skriva upp allt du minns
så fort du vaknar. Om du gillar dina fredagsdrömmar ska du berätta om dem för
andra på lördag. Då kommer de slå in!
Idag passar magi som handlar om: Kärlek, vänskap,
relationer, sexualitet, fruktsamhet, njutning, skönhet, kultur, glädje, lycka.
Vågar man börja långfredagens berättelse mé ett skämt – ja jag
vågar.
Långfredagen var, precis som många andra dagar under våren,
en bra dag att spå väder och liknande. Om det regnade sa man i Småland att det
skulle bli en torr sommar - och tvärtom. Om det snöade sa man i Dalarna att det
skulle bli mycket broms på sommaren, men ett gott år om det var klart väder.
På långfredagsmorgonen var det bäst att man tog på sig strumporna redan i
sängen, eftersom man absolut inte skulle gå barfota på trägolv. Då skulle man
slå sönder tårna under sommaren. Man skulle heller inte piska med något i
luften för då ökade man Kristi lidande.
Förr skulle långfredag vara en ”långtråkig” dag, då man
skulle man hålla sig lugn. Långfredagen var den stora sorgens dag, Jesu
dödsdag. Sorgen markerades genom att inga onödiga sysslor fick utföras. Man åt
enkelt och barnen fick inte leka. Stämningen var tung och tryckande. Sveriges
Radio spelade inte pop och rock, bara psalmer. Även icke-troende märkte av det,
då förbud mot allmänna nöjestillställningar rådde ända fram till 1969, och
affärer, restauranger och danspalats var igenbommade. Det skulle helt enkelt
råda allmän frid i samhället.
För övrigt var det inte lämpligt att man på långfredagen
drack mjölk, för då skulle man få bölder, sa man. Förutom att fasta fanns det folk
som visade sitt medlidande genom att gå med ärtor eller stenar i skorna. Det
skulle ju vara en sorgens dag, så man gick svartklädd och var stillsam och
allvarlig hela dagen. I början på vårt sekel var det vanligt att man flaggade
på halv stång ute vid kusterna.
I kyrkan var altaret svartklätt och där stod inga ljus
tända, utan endast fem röda rosor som symboliserade Kristi fem sår. Man sjöng
psalmerna utan orgelmusik, för det var ju påskfrid och allt skulle vara
stillsamt och tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar