Dans runt midsommarstången, blommor i håret, sill och nubbe,
färskpotatis, jordgubbar, drömmar om sin blivande make – för den ogifte. Det är
midsommar och visst är det härligt. Men vart kommer alla dessa traditioner
ifrån? Och varför i herrans namn dansar vi "Små grodorna"?
Här får du en guidad tur i midsommarfirandet... Man börjar
dagen med "Helan går sjung hoppfaderallanlej”- där satt den! Nubben, vilket
ord, förresten. Det härleder från ordet nubb, som förutom liten spik också
betyder en liten snaps. Liten och liten, förresten. I mitten på 1900-talet var
en standardnubbe på 7,5 centiliter. Två sådana innebar 15 cl och därmed var
ransonen enligt dåtidens alkohollagstiftning förbrukad. Lagstiftningen ändrades
senare i och med avskaffandet av motboken 1955. Då blev standardmåttet 6 cl för
en restaurangsnaps. Nubbe har även använts allmänt om brännvin. Men första
gången ordet noterats i skrift var i tidningen Social-demokraten redan 1892. Nu
var det dags för en till, "Se upp där nere... nu kommer han." Midsommarnatten
innebär för de flesta att i goda vänners lag få umgås och sjunga och dansa, äta
gott och insupa sommarens grönska och prakt.
Den längsta dagen på året då solen aldrig går ner (om du
befinner dig norr om polcirkeln) har firats i en herrans massa år. Ebbe Schön,
folklivsforskare, som bland annat skrivit boken "Folktrons år", säger
så här:
”Vi vet faktiskt inte riktigt exakt hur länge. Det finns
inget nedskrivet om detta utan det är en tradition som vandrat från mun till
mun. Man kan anta att när solen stått som allra högst fanns det även i
forntiden goda skäl att fira och festa. Här uppe i Norden har vi firat
midsommar redan före kristendomens inträde. Kyrkan i sin tur antog ju många av
de redan etablerade sederna. Den kristna kyrkan knöt på 300-talet tidpunkten
för midsommarfesten till den helige Johannes döparens dag, den 24 juni
(Johannes föddes enligt Lukasevangeliet sex månader före Jesus och firas därför
sex månader före jul). I svenska kyrkans kyrkoår har tidigare midsommardagen
och Johannes Döparens dag firats på samma dag.” Detta ändrades 2003 då Johannes
Döparens dag flyttades till söndagen efter midsommardagen. Detta innebar att
midsommardagen fick temat "Skapelsen" i den nya "Den svenska
evangelieboken".
Myterna kring midsommar är lika gamla. Än i dag är det många
som lägger sju blommor under kudden. Den myten kommer av att när solens står
som högst är växterna och blommorna laddade med en speciell kraft. Det handlar
om opersonliga krafter som man helt enkelt trodde på. 3, 7, 8 eller 9 sorters
blommor. Dessa tal ansågs magiska. Magi och trolldom står i centrum för denna
rit. I den övernaturliga världen ska man göra allting baklänges. De riktigt
trollkunniga plockade dessa blommor på ett speciellt sätt. De gick baklänges
och plockade med vänster hand. Helst skulle man plocka från en kyrkogård. De
blommorna som hade växt upp där bland de döda ansågs bära på magi och
hemligheter.
Sedan finns en rad skrockfulla midsommarberättelser från
förr, som mer eller mindre dött ut. En historia går ut på att man plockar sig
en blomsterkrans vid midsommar och att denna skulle sparas till årets enda bad
vid jul. Då överfördes blommornas och midsommarens kraft till vattnet med
badade i. Detta skapade lycka och välgång.
Många av sägnerna handlar om att ogifta kvinnor ska hitta
sin stora kärlek. Här kommer några av de mer udda tipsen för ungmör:
Ni kan innan ni går och lägger er äta en sill, med fenan
först. Den salta sillen framkallar törst under sömnen. Folktron säger att ni då
kommer att drömma om att ni blir bjudna dryck av er blivande make. Dricker ni
vatten i drömmen blir ert liv fattigt. Dricker ni öl blir livet sisådär. Är det
däremot vin som serveras... ja, då får ni rikedom och lycka.
Ett annat sätt för en kvinna var att droppa 3 droppar
mensblod i en dryck. Såg kvinnan någon hon tyckte om kunde hon bjuda på en kopp
kaffe med dessa droppar i och simsalabim blev denne kaffegäst upp över öronen
kär i kvinnan.
Eller varför inte sätta ett äpple under vänster armhåla och
låta äpplet svettas in riktigt ordentligt innan man bjöd det till någon man
tyckte om. Mannen blev även då förälskad för livet. Ville ungmön vara helt
säkert på att detta skulle lyckas kunde man sticka ett hål i äpplet så att
svetten verkligen tog sig in i frukten. Då var det liksom inget snack om att
mannen inte skulle falla pladask.
I just den sista berättelsen finns en sägen som säger att en
man upptäckte hålet i äpplet och vägrade äta. Han slängde ut frukten i hagen
och där kom en galt och smaskade i sig detta. Vad som hände då får ni räkna ut
själva…
Midsommarnatten har alltså i den svenska folktraditionen
många inslag av tro på övernaturliga väsen och framtidsprofetior.
Ni vet väl att man absolut inte får bada på
midsommaraftonen? För just denna trolska och magiska natt riskerar man att råka
ut för Näcken. William Shakespeares "En midsommarnattsdröm" fångar in
själva kärnan i vad denna helg handlar om. Kärlek och humor, i en blandning av
fantasi och verklighet.
Men åter till middagsbordet. Till sillen, färskpotatisen och
jordgubbarna. Sillen var länge fattigmanskost i vårt land. Men denna delikata
lilla fisk har på senare tid flyttat in i finrummen. Sillen, som är världens
vanligaste fisk, har en märklig historia. I början av 1800-talet försvann den
plötsligt och var borta i över 50 år. Puts väck. Men så en vinterdag 1877
passerade en ångare på den bohuslänska kusten ett stim som var så tjockt att
sillen kastades upp på fördäck. Sillen hade återvänt till västkusten. Havet
kokade av denna delikatess och nu började en ny sillperiod, som skulle vara i
nästan 30 år. Sillens återkomst lade grunden till den bohuslänska
konservindustrin och en sillkultur som snabbt skulle spridas över landet. Det
skapades en ny sort: Storsillen. Genom att krydda den nya sillen fick man en
helt ny produkt - kryddsillen. De första produkterna av kryddsillen
presenterades redan 1889. Det var små sillbitar i lagom gaffelstorlek, sådana
som vi alla känner igen från midsommarens middagsbord.
Samtidigt som den nya sillperioden pågick för fullt vid
slutet av 1800-talet blev Bohusläns klippiga kust på modet. Badortskulturen på
västkusten lockade folk. Sommargästerna kom för att njuta av sol och salta bad.
Alltfler restauranger och pensionat öppnades och "sill och nubbe"
blev en del av den svenska restaurangkulturen.
Färskpotatisen, som är så underbar, har också sin historia.
Det ansågs väldigt lyxigt att ta upp potatisen innan den var färdig förr om
åren i det fattiga Sverige. Men på midsommar gjorde man ett undantag.
Jordgubbarna, som också finns på alla middagsbord på midsommar, har hamnat där
för att man tog vad jorden skapade. Just vid midsommartid stod grönskan som
allra mest prunkande i vårt land.
Så när vi fått i oss en och annan nubbe och ätit oss mätta
är det dags för lekarna och dans kring midsommarstången (som kom från Tyskland
på 1600-talet). Ja, då ska vi dansa. "Små grodorna", till exempel.
Hur i herrans namn kom denna dans in i vår tradition, till oss svenskar som är
så återhållsamma och begrundande? Ja, det är ett hån mot fransmännen faktiskt.
"Små grodorna" är en marsch från den franska
revolutionen ("La Chanson de l'Oignon". Löksången, alltså. I
refrängen sjunger fransmännen "I takt, kamrater". De ironiska
britterna raljerade med sina bittra fiender och döpte om frasen "I takt,
kamrater" till "Au pas, grenouilles!" (I takt, små grodor")
och så föddes sången som vi alla hoppar och gestikulerar till på
midsommaraftonen. Kou ack ack ack, kou ack ack ack, kou ack ack ack ack kaa… Visst
är vi lustiga att se.
Ja som ni ser kan man anta att när solen stått som allra
högst fanns det även i forntiden goda skäl att fira och festa…
