Spökslottet i Stockholm

Schefflerska palatset på Drottninggatan 116 i Stockholm, mera känt som Spökslottet, en benämning som har förekommit sedan tidigt 1800-tal och namnet blev på allvar etablerat i August Strindbergs böcker om det gamla Stockholm. Byggnaden uppfördes omkring år 1700 av handelsmannen Hans Petter Scheffler och var privatbostad från 1700-talets början till 1924 då huset och parken donerades till Stockholms högskola. Konstsamling med ca 360 verk.

Detta är Stockholms mest kända spökhus. I huset ska finnas både nedgrävda skatter och inmurade skelett efter den första ägaren, och den hiskliga holländske sjörövaren Han Petter Scheffler, som själv ska ligga begravd här. En ond man var också en senare ägare, Jacob von Balthazar Knigge som ska ha ingått förbund med satan. 1796 kom en vagn med svarta hästar fram till huset. Kusken, som hade både horn och svans hämtade Knigge som det var avtalat och försvann i väg bland gnistor och eldslågor. Knigge var sedan den dagen spårlöst försvunnen och ingen hörde någonsin mer från honom och han spökat nu vilt i rummen, så till den grad att en präst kom för att driva ut andarna men han blev han utslängd genom fönstret och bröt benet.

En afton, många år senare, var några glada herrar samlade i ett av rummen i detta hus och talet föll på de oförklarliga händelser som där timat. Bland sällskapet fanns en person som isynnerhet var tvivlare på sådana saker, men en annan av de närvarande yttrade hastigt till honom: »var inte så säker du; du kan allt hitta på att få se något». I samma ögonblick öppnades dörren till närgränsande rum på vid gavel; man reste sig, tog ljus och gick in i rummet för att se vad det var, men ingenting hördes eller syntes. Man gick vidare genom ett par rum, då även dessas dörrar öppnade sig, ända till dess man kom ut i förstugan. Klockan slog då tolv och man såg en person som man förgäves väntat hela kvällen komma uppför trappan -- men det var endast hans vålnad.

En person som en tid bott i spökslottet har berättat, att varje afton avtecknades å väggen i ett av rummen ett litet vitt kors. När man lade handen däröver, visade korset sig på handen. Man sökte på alla sätt att utforska, om det kunde komma genom något återsken. Gardinerna nedfälldes, luckorna stängdes, men korset fanns där ändå. En afton hörde i fråga varande person från rummet utanför sitt sovrum ett ljud, liksom då det blåser starkt. Han tog ett ljus och gick ut, men hann ej långt utom dörren, förr än ljuset blåstes ut. Vid en sedermera företagen undersökning befanns, att så väl fönster som dörrar till rummen var stängda .
 

Olika medium har ofta besökt Schefflerska palatset i Stockholm. En medial herre som bodde ett tag på slottet fick snart känna av det mediala i form av en av teckning på väggen som visade ett  kors. Men detta är inte det enda som sägs ha skett här! Den som är modig kan göra ett eget besök.

Detta hus ägdes en gång av Hans Peter Scheffler. Hans Petter Scheffler köpte tomten och byggde huset 1697 och staketet lär vara från den tiden han byggde huset. Till huset hör även ett lusthus och en park. Hans Scheffler lät bygga huset som sommarpalats. I mitten av 1800-talet fann man en gravvalv i trädgården som rasat så mycket att man kunde skymta ett skelett i en förmultnad kista. Man tror att detta var Hans Schefflers grav. Det innehåll man hittade inuti kistan och som man trodde var Hans Scheffler förflyttades till en kyrkogård. På denna tid skymdes huset av stora träplank och det sägs att folk hörde ylande i från tomten under nätterna.

Övernaturliga händelser
Sedan 1700-talet har det rapporterats om övernaturliga händelser både i och utanför huset. Man tror att ett ungt par har mördats inne i huset och blivit inmurade i väggarna i husets källare. Man har hört mystiska ljud, sång och musik inifrån huset då det varit tomt.

Operasångaren Gustaf Sandström hyrde på 1870-talet ett rum i huset. En natt 1876 hörde man honom spela hela natten, på morgonen begick han självmord. Sandström uppträdde sista gången på scenen den 18 augusti 1875 som Valentin i Faust. Sandströms sista ord i denna roll löd ”jag dör som käck soldat” Ett par dagar senare den 20 augusti, tog han sitt liv med ett revolverskott.

En legend berättar att en gång fick huset besök av en präst för han skulle driva ut det övernaturliga i huset. Det sägs att man sett prästen flyga ut genom ett fönster på övervåningen fast ingen annan var där. Prästen överlevde men bröt dock ett ben.

Några herrar hade samlats och de samtalade om det övernaturliga varpå den en av dem sa: Jag tror inte på sådant som att det kan ske övernaturliga saker. I samma ögonblick öppnades dörren till rummet bredvid. De gick alla dit men de såg inget. Flera dörrar öppnades och plötsligt såg de alla en vålnad gå uppför trappan i huset.

1779 köpte brukspatron Jacob von Balthazar Knigge huset. Historien säger att Knigge låste in sin fru när han var på resor. Hans fru dog i huset och sägs gå igen. Anställda som arbetade på slottet efter hennes död säger att de hör någon hosta och att möbler flyttas runt på den plats där hon dog. Jacob själv sägs ha blivit ett med djävulen då sista gången han sågs var när en svart kusk hämtade honom utanför slottet.

Huset var privatägt till 1924 och de sista ägarna var familjen Hierta. Hans Hierta grundade Aftonbladet.

Idag har Stockholms universitets representation och Stiftelseförvaltningen sina lokaler här. Byggnaden har också en stor glas och konst samling. Om man går upp en trappa i huset hittar man stora salen som är väl bevarad med vägg och takdekor utförd av Davis von Kraft.

Torsdag - TORS DAG

Torsdag är den veckodag som i Norden är uppkallad efter den fornnordiska åskguden Tor. På latin kallad dies Jovi, vilket betyder Jupiters dag. I Norden jämställde man Tor med de romerska gudarnas konung, Jupiter. Torsdagskvällen och den därpå följande natten var enligt folktro en vanlig tid för handlingar som hade med magi och trolldom att göra. Ville man lära sig att spela av näcken eller tillverka en bjära, så skulle det ske 3 torsdagar i följd. Åtgärder mot sjukdomar skulle vidtas under torsdagsnatten.

En bjära (mjölkhare, trollhare, pukhare, puken, trollkatten, baran, bärarn) var i svensk folktro ett dragväsen som en häxa använde för att stjäla mjölk från grannarnas kor. En bjära kunde vara en hare (Småland), en katt eller en fågel (Dalarna) eller ett nystan (Norrland).

Bjäran kunde skapas utifrån exempelvis ett nystan genom olika ritualer, eller så kunde häxan ha fått den direkt från djävulen. Det sades att om man skadade bjäran skadade man också dess ägare. Slemsvampen trollsmör kallades ibland bjäradynga och troddes kunna avslöja var den skyldiga kvinnan bodde.

Den första beskrivningen av hur en bjära tillverkades är från en häxprocess i Söderala i Hälsingland 15 januari 1597. Häxorna sades då använda bland annat smör, jord, aska från brända bitar av sina tilltänkta offers fönsterkarmar, metall från kyrkklockor, blod från sina egna fingrar och en levande orm. En detaljerad beskrivning av hur en bjära görs finns upptecknad från Frostviken i Jämtland. Kring en boll av katthår eller kalvhår nystas tre torsdagskvällar i rad ulltråd i nio färger, och den tredje kvällen droppas tre droppar blod ur det vänstra lillfingret i nystanet. Då bjäran sänds ut för att stjäla mjölk, kastar man den över vänstra axeln och säger: "Jag har gett dig blod, fan ska ge dig mod. Du ska för mig på jorden springa, jag ska för dig i helvetet brinna". Då en bjära förstördes, brukade dess ägare enligt legenden genast visa sig, på grund av sitt löfte att brinna i stället för den.

LIVET PÅ ANDRA SIDAN

Vad som händer efter jordelivet har fascinerat människor i alla tider. Det okända lockar och förbryllar. Men för några få utvalda har kontakten med andevärlden blivit något högst påtagligt, för att inte säga vardagligt. I ”Livet på andra sidan” bjuds vi på en inblick i 3 mediers vardag.

Förra veckans premiär av 7:ans nya realityserie ”Livet på andra sidan” visar att nyfikenheten på den andliga världen är stor. 310 000 tittare såg seriens 1:a avsnitt där de 3 svenska medierna Pehr Trollsveden från Grums, Vivi Lunde från Stockholm och Zoë från Öland, och deras något annorlunda yrkesval och vardag skildras.

I kvällens avsnitt får vi när Pehr är på väg till en gruppseans och när han stannar till på en bensinstation får han plötsligt andlig kontakt. Vivi är inbokad på en möhippa där hon ser in i den blivande brudens framtid med hjälp av tarotkort. Sylvia får hjälp av Zoë att utforska sina tidigare liv.

DET SPÖKAR HOS MIG

Ja det spökar faktiskt i mina kvarter, särskilt just nu under Allhelgona. Jag bor ju precis granne eller nästgårds med Kymlinge, som tillhör  1 av de 10 mest hemsökta platserna i Sverige.

Knackningar i väggarna, skugglika skepnader och isande kårar. Här listar spökjägaren de 10 mest hemsökta platserna i Sverige. Magnus Wass och hans team har spanat i många år. Oftast är de välkomna – ­ibland inte. Under sina rundresor i Sverige har teamet bakom sajten paranormal.nu dokumenterat och fotograferat hemsökta platser i Sverige och intervjuat människor om deras upplevelser. Med sig har de en EVP-mätare för att spela in ljudfenomen, en mätare som registrerar elektromagnetisk strålning – enligt spökletarna är det energilagringar efter döda personer som ger utslag.

1. Kymlinge station - En slutstation för de döda
Flera vandringssägner har genom åren florerat om att Kymlinge är en spökstation, där enbart dom döda kliver av. Den mest kända, är sägnen om Silverpilen, ett silverfärgat tåg som enbart har döda passagerare som kliver av i Kymlinge. Dessa passagerare ska ha dött på olika sätt i tunnelbanan. Är man däremot levande och kliver på Silverpilen, kommer man aldrig tillbaka.

Det sägs att en flicka hade varit på disco inne i stan, och skulle ta tunnelbanan hem. Hon klev på ett tåg, och tyckte att passagerarna såg lite märkliga ut. Flickan skulle kliva av vid T-centralen, men tåget stannade inte, trots att hon drog i nödbromsen. Hon hade stigit ombord på Silverpilen. Hon drabbades då av panik, men tillslut stannade tåget. Hon kliver av, och ser en skylt framför sig - Kymlinge. Hon går med sina medpassagerare uppför trappan, men flickan får ännu mer på panik när hon ser att dörren är låst, och hur hennes medpassagerare går rakt igenom väggen. Sägnen om flickan har två olika slut; den ena säger att flickan en vecka senare hittades död i Ursviks skogar, den andra säger att flickan hittades vid liv en vecka senare i Ursviks skogar, dock var hon vettskrämd.

Allhelgona - En annan sägen säger att man under allhelgona kan se vålnader på stationen, som påstås vara personer som begått självmord i tunnelbanan.

På blå linjen mellan Hallonbergen i Sundbyberg och Kista i Stockholm ligger den ofärdiga tunnelbanestationen Kymlinge. På 70-talet fanns planer om en helt ny förort med enbart statliga verk, ett administrativt centrum för Sverige. Men planerna skrinlades. Kvar står en öde station som lockar till sig många besökare med ett intresse för det övernaturliga. I centrum för myterna om Kymlinge station står SL:s tåg ”Silverpilen”, en prototyp i olackerad aluminium, som sades bara ha döda passagerare. Enligt historierna skulle också ”Silverpilen” vara det enda tåget som någonsin stannade till på perrongen och hade man gjort misstaget att åka med dit så kom man aldrig mer tillbaka. Paranormal.nu har förstås också besökt den öde platsen. –  När vi besökte Kymlinge hörde vi flera tunnelbanetåg komma och gå, men ett av dem – som vi hörde vara på väg – dök aldrig upp. Det var en mycket kuslig upplevelse och vi var flera som upplevde samma sak, säger Magnus Wass.

2. Engsö slott - Mest aktivitet i Europa?
På ön Engsö i närheten av Västerås ligger Engsö Slott, med anor från 1100-talet. Intill ligger den  medeltida Engsö Kyrka. På slottet sägs flera ­spöken figurera och en amerikansk forskare, Andrew Nichols, mätte här upp de starkaste elektromagnetiska strålningarna av alla slott i hela Europa. En av slottets mest kända vålnader är skepnaden efter husfrun Brita Bååt som setts passera genom Kungarummet och den stora balsalen. I parken utanför Engsö slott har en konturlös figur iförd grå långrock setts. Det sägs vara den puckelryggige Anders Luxenburg som går igen. Han var en av de sista som såg Karl XII i livet innan han sköts till döds. Ett något udda spöke är Cottilion, Eva Sophie von Fersens hund, vars tassar kan höras raspa mot golvet i stora matsalen. I dag är slottet ett museum, där inredningen till största delen lämnats orörd. Inmurad i väggen kan man se den smala guldkedjan, som går under namnet Engsökedjan. Enligt sägnen ska Johan Sigismund Sparre, den siste av sin ätt, vunnit den i tärningsspel med djävulen själv.

3. Löfstad slott - Blodfläcken som inte går bort
I gästrum nr 13 på Löfstad slott utanför Norrköping finns en blodfläck som aldrig går bort. Trots otaliga skurningar kommer fläcken tillbaka när golvet torkat. Det sägs att blodfläcken kom till efter ett svartsjukedrama för länge sedan. 1750 utbröt en brand på Löfstad orsakad av den frusna pigan Kajsa. Tyngd av skuldkänslor över att hon satte slottet i brand sägs hon ha dränkt sig . Hennes vålnad har setts springa över vägen på natten. Löfsta har också en grå dam som ska vara riktigt olycksbådande. Varje gång hon visar sig så följer ett dödsfall tätt inpå. Om det vittnar en av slottets trotjänare som mötte den grå damen bara dagar innan Löfstads sista härskarinna, Emilie Piper, gick bort. –  Tavlor som stirrar är ett vanligt fenomen här på slottet och nere vid monumentet i slottsparken vill man inte vara en mörk höstkväll, säger ­Magnus Wass.

4. Silleruds ödekyrkogård - Både kyrkogård och offerplats
Den här kyrkogården i Värmland saknar kyrka. Den revs 1891. Flera fornlämningar och gravar från både järn- och stenåldern finns också här, samt en offerplats för asatroende. Med andra ord: Det har hänt saker på Silleruds kyrkogård genom åren. Här ska enligt rykten människor blivit nerslagna i mörkret. En del menar att man också kan få med sig något oönskat hem från kyrkogården. Vissa avråder starkt från att utmana mörkrets krafter på denna plats efter midnatt.

Här ska enligt rykten spöka ganska rejält och de som varit här har blivit nerslagna i mörkret, blåslagna, klösta och inte nog med det, de spöken som härjar här följer med hem också. En person vi pratat med säger att han avråder starkt från att utmana mörkrets krafter på denna plats efter midnatt.

5. Graven i Rodga - Den grå damen vid Rodga

• Där sägs att än i dag går fru Magdalena Graver igen. Det sägs att hongår upp ur sin grav o går längs sjön ner till sin mans grav för att besöka sin man.) 
• Spökbilen som lockar ut bilister i sjön.(Ser du ett par baklysen mitt i natten så följ inte den bilen då den åker rakt ut i sjön i en höger kurva)
• Familjegraven som slukar folk. (Om du går vissa varv runt graven så öppnar den sig och du blir bjuden ner på middag i graven)
• Det bortgångna barnets skrik i natten. (Det ryktas om att en gång i tiden blev dottern med barn med drängen som på den tiden var förbjudet som straff murade dom in dotter på kortänden av huset där hon födde barnet som dog o än idag kan man höra barnets skrik i natten)  

I mitten av 1700-talet var Magdalena Eurenius Graver det östgötska säteriet Rodgas obestridliga härskarinna. Hennes dotterdotterdotter, författarinnan ­Aurora Ljungstedt, beskrev henne så här: ”... det fanns inte en själ som inte slog ned blicken inför hennes mörka, hotfulla ögon. ’’ När hon gick bort begravdes hon i en dunge nära gården där hennes två makar redan var begravda. Anledningen till att de inte begravdes i vigd jord sägs vara för att det rådde en dispyt med prästen. – Mycket otrevlig plats där många upplevt konstigheter, speciellt uppe vid graven där den elaka pintorpafrun ligger begravd som sägs varit i maskopi med djävulen själv.

Efter hennes död ska hon ha föreskrivit att kistan skulle köras i galopp till kyrkan i Simonstorp för att prästen skulle hinna läsa över henne innan Djävulen tog henne. Det var ganska halt vid tillfället, men folket tordes ej trotsa hennes önskan. De körde så fort det gick till kyrkan och sedan i sakta mak åter till den utsedda graven vid Rodga. Det hade då börjat bli mörkt. Folket vid Rodga mötte kistan och följde den med mer än 300 bloss.

Även efter sin död ska denna märkvärdiga kvinna ha påverkat Rodga. Sägnerna och historierna om hur hon visat sig på godset är otaliga. Visade hon sig i grått betydde det olycka för den som såg henne. Man vågade inte säga hennes namn av rädsla för att hon skulle visa sig. Man sa bara "hon"

6. Falks grav - Alltid färska blommor på Jonas Falks grav
På en enslig plats i Hökensåsskogen i Västergötland finns en lika enslig grav. ’’Falk 1855’’ lyder inskriptionen på det svarta järnkorset. Under det vilar en rånmördare vid namn Jonas Falk. Hans rånarkumpan, Anders Frid, sökte nåd och klarade sig undan dödsstraff, men spenderade resten av sitt liv i fängelse. Falk sökte dock ingen nåd och en novemberdag 1855 hade folk samlats för att se honom avrättas. Falk ska då ha ropat: ”Här ser ni go vänner, att syndens lön är döden, men Guds gåva det eviga livet.” Falks grav, tillika avrättningsplats, har blivit en turistattraktion eftersom man alltid kan finna blommor på hans grav. Många har försökt vaka vid platsen för att avslöja ”blomspöket”, men inte lyckats. En fotograf väntade flera nätter i ett gömställe intill med sin kamera. Han råkade slumra till och när han vaknade fanns återigen en ny bukett där. Journalister och nyfikna har genom åren försökt avslöja den okände gravväktarens identitet. Fotografer har övernattat vid graven flera dagar i sträck utan att lyckas utröna frågan. Ingen har setts komma och gå, ändå finns blommorna där. För legenden om Falkens grav säger att det inte var han som dräpte postiljonen, utan att det var Frid som höll i bössan och att skottet gått av våda eller nervositet. Kanske var det också Falken som gav honom det laddade geväret, ingen vet säkert. Eftersom det var Falken som lurat sin vän in i dådet tog han på sig skulden. Han var dessutom barnlös, vilket Frid inte var. Det sägs att det är Anders Frids ättlingar som än i dag vill hedra hans minne för att de sluppit växa upp som mördaryngel.

7. Brokinds herrgård - Barbro Eriksdotters kropp fick flyttas från kyrkogården
På Brokinds herrgård i Vårdnäs socken bodde för länge sedan en rik och förnäm fru som hette Barbro.  Hon var så hård att hon vid minsta förseelse av någon undersåte, lät bakbinda dem och kasta dem i tjuvkistan. För att plåga den olycklige ännu mera, så dukade hon upp stora bord med mat och dryck som fångarna så klart inte kunde nå.  När folket började klaga hos frun för att fångarna led av hunger, skrattade hon bara och sa: De hava både mat och dryck, vilja de inte äta så får dem skylla sig själva. Därför blev fängelset på Brokind vida bekant, och platsen där tjuvkistan fanns heter än i dag kisthagen.  När Barbro äntligen dog så begravdes hon i sina förfäders grav i Linköpings domkyrka. Men där spökade hon så förfärligt att liket grävdes upp och hon begravdes istället i Vårdnäs kyrka. Men inte heller där fick hon någon ro i sin grav. Då kom en man med två tvillingoxar och en vagn. Han tog kistan på vagnen, och drog iväg med kistan till en liten sjö, Tarmsjön/Trollsjön, där han slog en påle genom kista och lik och tippade liket i sjön. Sedan sågs och hördes det, så fort det började skymma, ett osynligt väsen som flög runt mossen och ropa, Barbro påle, Barbro påle, vidare kom ej vålnaden...  Det sägs även att man sena nätter kan se Barbro Påle dansa på Brokinds herrgård med djävulen själv.

Brokinds herrgård i Linköpings kommun har en ondsint historia som är helt och hållet dominerad av den elaka Barbro Eriksdotter. Det påstås att hon var så grym att det närmade sig diaboliska mått – att hon njöt av att plåga sina tjänare. Under sin levnadstid blev hon också anklagad för häxeri. Man får anta att hennes död 1553 inte orsakade någon större sorg i bygden.  På bilden ser du Brokinds herrgård och Tarmsjön.

8. Husby säteri - ’’Det värsta jag upplevt’’
Husby säteri i Söderköping byggdes av greven Curt Philip Carl von Schwerin 1795. Det sägs att han fortfarande gör nätterna osäkra i denna slottsliknande byggnad. Numera är Husby öppet för konferenser och bröllop. Om några gäster råkat ut för något är oklart, men personal vittnar om att det kan vara riktigt otrevligt vissa kvällar och nätter. En anställd vågar inte gå upp på övervåningen, känner sig både iakttagen och förföljd och beskriver sin första vecka i tjänst som ’’det värsta jag upplevt i hela mitt liv’’. – De som vi pratat med menar att de inte vågat jobba själva nattetid, säger Magnus Wass.

Det sägs att det är Carl Filip von Schwerin (1751-1828) som går igen. Han älskade sitt Husby och är begravd i en stenkista bredvid sin hustru Ulrika Wilhelmina (1762-1843) 100 meter från slottet. Det går en allé till graven och gästerna säger att det är mycket aktivitet där på kvällarna. Lampor som inte finns lyser i allén. Annexen ligger precis bredvid allén och är byggda så att man kan ligga i sängen på natten och se allén genom de låga fönstren. På slottet lever biljardbordet ett eget liv. Klot rullar av sig själva och bordet flyttas. Dörrar smälls igen och det kan lukta konstigt på tredje våningen. I salongen på andra våningen har en elvaårig pojke mött vårt spöke. Hans föräldrar satt i matsalen och åt middag medan pojken sprang runt och lekte. Det var när han kom in i den blå salongen som han plötsligt gav ifrån sig ett skrik! Mamman sprang in och frågade pojken vad som var fel och pojken pekade på en fåtölj i salongen och sa ”en man, en man”. Mamman tittade på fåtöljen och kunde inte se någonting. Pojken beskrev mannen som gammal och gråhårig med gamla kläder… Kan det ha varit Carl Filip von Schwerin? En del gäster insisterar på att få bo på slottet, de tror inte på spöken. Vi frågade en gäst om han hade sovit gott och det hade han. Han sa att det var sköna tagelsängar, men lite jobbigt att städerskan kom in klockan tre på natten och började dammsuga…

9. Frammegården - Onda andar i Värmland
Huset har varit omtalat som en plats för "makternas spel" ända sedan det byggdes. Mest känningar brukar besökarna få i ett kraftigt lutande rum på övervåningen. Det kallas för "likrummet" eftersom flera människor sägs ha avlidit där. Många vill inte ens gå in i det rummet, de känner med en gång att det är något som inte står rätt till, sedan finns det en gammal gungstol i rummet bredvid som många har sett röra sig utan anledning. Och de båda dörrarna till rummet har vi stängt med haspar många gånger, ändå kan de vara öppnade när man kommer tillbaka. Även flera av hembygdsföreningens egna medlemmar brukar numera vägra att besöka huset. Det är många som råkat ut för konstigheter här. En del vill inte ens berätta vad de varit med om.   

1700-tals-hemmanet Frammegården är en av Värmlands kusligaste platser. Fler kända medium har besökt huset och menar att det är en unik plats när det gäller att få kontakt med onda andar. Besökare säger sig höra knackningar och steg. Några har flytt från huset mitt i natten i ren skräck. Flera säger sig ha sett den sista ägarinnan gå igen tillsammans med en liten pojke. Sedan den sista härskarinnan Kerstin Eriksson gick bort i början av 40-talet har ingen människa vågat sova här ensam en hel natt. Här pågår saker som man inte kan förklara. Man är liksom aldrig ensam här, man känner närvaron av något – vad det nu är! Krafterna som finns här har aldrig skadat någon, bara skrämt folk på flykten. Ibland flyttas saker från ett rum till ett annat. – När vi besökte stället inträffade en snöstorm på tomten, när vi sedan lämnade stället var det helt stilla igen, säger Magnus Wass.

10. Mem slott - Bli väckt av vita frun
Om man törs kan man hyra in sig i västra flygeln på slottet Mem utanför Söderköping. Risken finns att nattvilan inte riktigt infinner sig. Befolkningen i Mem har i tider pratat om vålnader på slottet som osaligt vandrat omkring både inne på slottet och utanför i trädgården, den vita frun har också skrämt nattgäster i slottet som flytt hals över huvud för att aldrig mer sätta sin fot på slottet efter dessa skräckinjagande upplevelser. En del som sovit över här har flytt i skräck efter att ha mött den vita frun. Andra har även sett henne vanka runt i slottsträdgården. Kanske hon letar efter det polska krigsbyte som slottsägaren Jakob Bagge en gång grävde ner. Jakob Bagge tog under sin tid på slottet hem bland annat 12 silverapostlar i krigsbyte från ett kloster nära Krakow i Polen. Efter hans död grävde sonen Erik Bagge ner silverapostlarna på en hemlig plats, efter hot från kung Sigismund att bytet skulle beslagtas. Erik Bagge bebodde slottet fram till han stupade vid Stegeborg, där en strid utbröt mellan kung Sigismunds skepp och svenskarna. Ännu har ingen hittat silverapostlarna. Varje gång slottet bytt ägare, har det stått i kontraktet hur bilderna, om de hittats, ska fördelas inom de familjer som ägt slottet sedan 1598.