NYÅRSMAGI

Ett riktigt mysigt och magiskt nyår önskar Vildhäxan i Sumpan! Bilden visar nyårsfirandet i Stockholm...

 

Liksom julafton var nyårsafton en viktig dag för den som ville veta något om framtiden. En vanlig sed var att stöpa bly och utifrån formen på det stöpta blyet sa man sig kunna sia om framtiden. Hade blyklumpen formen av en krona var det ett tecken på att man skulle bli gift.

Andra sätt att få reda på vem som skulle bli ens tillkommande kunde man få om man "neg 3 gånger inför nyårsnyet"(nymåne) samtidigt som man sa t.ex. "vems skjorta ska jag sy, vems kaka ska jag baka, vems maka ska jag bli?"  

Vidare skulle man alltid ha pengar i fickorna, för annars blev det kommande året tungt ekonomiskt. Rena kläder och nybadad var också ett måste, för hälsans skull – så man höll sig frisk under året.

Att magin vid nyår till viss del lever kvar märks i påståendet att ett löfte avgett vid nyår är ett löfte som är mer bindande än löften som avges vid andra tidpunkter under året.

Spådom och magi
I forna dagars bondesverige var funderingarna stora hur det skulle bli under det nya året. I brytningen mellan det gamla och det nya kunde man enligt folktron spå och med magi påverka framtiden. Bonden undrade hur hans grödor skulle utfalla, giftasvuxna ungdomar var nyfikna på om de skulle bli gifta och hur deras tillkommande skulle se ut. Och många undrade också om någon på gården skulle gå bort under det kommande året. Borgerligheten spådde framtiden i smält bly men allmogen hade andra tydor. Nymånen, det s.k. "nyårsnyet" hade en framskjuten del i tolkningen av framtiden. Från Småland berättas om bonden som tolkade nyårsnyet så att lika många dagar som nyårsnyet doldes av moln lika många dagar skulle säden ligga i jorden. Den unga flickan som ville se in i framtiden skulle niga 3 gånger för nymånens skära och läsa upp en vers av nedanstående lydelse:

God dag, nyårsny
Säg mig vems bröd jag ska baka
Vems säng jag ska bädda
Vems barn jag ska föda
(ur "Den stora julboken" av Jan-Öjwind Swahn)

Från Västergötland berättas om flickor som gick ut vid 12-slaget och sopade ett litet stycke ifrån förstugutröskeln åt gården. Nästa dag skulle den tillkommande komma till gården.
 

Nyårsafton
Att vaka in nyåret är en sen tradition och en borgerlig företeelse vilken med tiden spritt sig i alla samhällsklasser. Först med påverkan från radio, med klockringning sedan 1927 och därefter, från 1950, med inringning av alla Sveriges domkyrkoklockor kommentarer av, från början, Sven Jerring. På nyårsafton sänder TV nyårsfirandet på Skansen med uppläsning av Lord Tennysons " Nyårsklockorna". Kvällen firas av många i offentlig miljö, vilket man inte kan tänka sig om julafton som firas hemma med familjen och de som inte smäller av ett fyrverkeri vid 12-slaget börjar snart bli räknade. Att skjuta in det nya året med skott går långt tillbaka i tiden.