SAMHAIN

Halloween har sitt ursprung i Irland och Skottland. Traditionen lär ha vuxit fram efter att vikingarna kommit till Storbritannien. Vikingarna firade något som kallades höstblot, då man tog farväl av ljuset och välkomnade mörkret, dvs. vinterhalvåret. Kelterna i sin tur firade Samhain, vilket är en skördefest som välkomnar vintern och tar farväl av sommaren. Man trodde att de dödas själar kunde återvända till vår värld under denna natt. Ur dessa två traditioner lär sedan dagens Halloween ha vuxit fram. 

Nu är hösten på god väg att övergå i vinter och nätterna blir allt längre. Växterna vissnar, tappar löv och förbereder sig för vilan. För Kelterna var Samhain början på vinterhalvåret, då man tog hem boskapen från betet och slaktade de djur som man inte hade tillräckligt med foder för att hålla vid liv över vintern. Det var också det keltiska nyåret, eftersom kelterna ansåg att året började med den mörka tiden, liksom natten var början på dygnet.

Under namnet Halloween är det här en högtid där olika hedniska inslag envist hängt kvar trots kristna försök att göra om den till ”All hallows eve” (Alla helgons dag). Guden når nu fram till dödsriket och lägger sig att vila inför återfödelsen. Gudinnan tar som den Gamla/Dödshäxan emot honom. Man brukar säga att slöjan mellan världarna är som tunnast denna natt. Man kan se det som natten då den behornade Guden leder den vilda jakten över landet, och det är klokast att hålla sig inne om man inte vill dras med.

Ritualen fokuserar lämpligen på döden, Gudens ankomst till dödsriket och Gudinnans roll som den som ger frid och vila. Man kan också i ritual gestalta den vilda jakten, där Guden både är jägaren och det jagade bytet, Jägargud/Dödsgud - och Hjortgud.

Samhain brukar anses vara ett bra tillfälle att kommunicera med de döda, och för spådomar. I och med slakten är detta den tredje skördehögtiden, och det är också den tredje som rör Gudens död. Samhain ger löftet om att det kommer ett nytt år.

Wicca (vars anhängare ibland kallar sig häxor) är en naturbaserad religion, som i sig inte är äldre än ett drygt halvsekel. Men både religion och ritualer baseras på gammal förkristen tro. Däribland firandet av Samhain den 31 oktober, som är en av de viktigaste högtiderna inom wicca

November och tiden fram mot vintersolståndet var också en tid då slöjan mellan dödsriket och vår värld troddes vara extra tunn. Det hölls därför seanser för att kommunicera med själar på andra sidan, och det var vanligt att klä ut sig till spöken för att skydda sig mot illvilliga andar.

Det är extra lätt att förmedla budskap när slöjan är som tunnast. Därför skriver vi meddelanden på lappar som vi bränner och hoppas att röken för med sig våra ord till dem som gått före oss. Jag smyckar mitt altare med löv, rönnbär, kottar och ljus, och håller en liten ritual.

”Hösten falnar,
vintern står på tur
skymning övergår i skugga.

  

Må hälsan vara med oss och brödet räcka,
tills solen värmer oss igen.

Hjulet knyts ihop,
ände blir till början,
allting föds på nytt.

Ut med gamla,
in med det nya.
Jag släpper det,
som ej längre gagnar.”

Fundera/meditera en stund över detta. Om du vill, kan du sedan göra såhär: Koncentrera dig på luften en bit framför dig. Försök skönja den tunna slöjan och öppningarna som uppstår. Om du vill, kan du uttala något med följande andemening:

”Alla ni kära på den andra sidan,
må ni se oss nu.
Vi ser er,
och sänder en hälsning.
Var med oss en stund ikväll;
fröjda oss med er närvaro.

  

Låt oss fira födelse, liv och död.
Låt oss utnyttja det tunna skiktets möjligheter.
Låt oss ta del av energin för att orka vintern,
att se hjulet snurra,
och att se pånyttfödelsen.
Dela med er av er visdom.
Jag/Vi ger er kärlek och hågkomst.”

Gör din egen inriktning på ritualen. Du kan använda rösten, resten av kroppen, symboler, föremål…. Det är din ritual och det du tycker är viktigt, som ska komma fram.

Jack-o’-lantern är den typ av halloweenlyktor som består av en pumpa, majrova eller en kålrot med ett lock urskuret och med urgröpt innandöme, ofta med konturerna av ett ansikte urskuret i skalet. I innandömet placeras sedan vanligen ett tänt ljus. Traditionen att tillverka jack-o’-lanterns kommer ursprungligen från Irland, men spreds vidare främst till USA med irländska immigranter och blev då en del av halloweenfirandet.

Traditionen kring jack-o'-lantern går tillbaka till den irländska sägnen om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka. Då djävulen hade förvandlat sig till ett mynt, lade Jack istället det i fickan tillsammans med ett silverkors vilket förhindrade djävulen att förvandla sig tillbaka.

Till slut lovade djävulen att ge Jack uppskov på ett helt år innan han skulle komma tillbaka och kräva Jack på hans själ, vilket Jack gick med på. När djävulen ett år senare kom tillbaka, lovade Jack att lydigt följa med om djävulen bara ville ge honom ett äpple från ett visst äppelträd. Djävulen gick med på detta, men då han klättrat upp i trädet ristade Jack snabbt in ett kors längs med stammen och åter igen var djävulen fast och oförmögen att ta sig ner från trädet. Jack lät inte djävulen komma ner förrän denne svurit att ge avkall på Jacks själ för alltid.

Men när så dagen kom då Jack dog, förvägrades han inträde till himmelriket på grund av allt ofog han ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denna svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen. Således var Jack nu dömd att för alltid förbli en osalig ande på jorden.

Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot. Han blev senare känd som ”Jack med lyktan” (”Jack of the lantern” eller ”Jack-o’-lantern”), då han av människorna titt som tätt setts vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta, än idag oförmögen att få frid.

En minst lika vanlig variant av legenden är att Jack egentligen var en bonde som ingick en pakt eller ett avtal med djävulen om sin själ. Något kors nämns över huvud taget inte i den varianten av historien…