Då är Lucianatten här med vaka eller ej. Nog behöver man
tända lampor och ljus nu dygnet runt. Lucia från Syrakusa levde i en rik fam. i
Italien. Som tonåring några hundra år efter Kristus skulle Lucia bli bortgift
men vägrade pga. sin starka tro. Hon lär haft en genomträngande blick, men då
man stack ut hennes ögon uppstod nya, man brände henne på bål, lågorna vek
bort från henne. Till slut enl. sägen genomborrades hennes hjärta av ett
silversvärd och hon blev martyr.
I Italien förs hon som alla helgon i procession på gatorna varje år. I Norden såg vi vår nu
sammankopplade Lucia först på 1900talets början. Vakan på natten är hednisk och
var starkast på modernt vis fr 1700talet o framåt med drängar o husfolk som
gick runt o spelade o sjöng för gåvor o brygd men då på midvintersolståndet den
21/22:e. Helgad varde Lucia Kristi brud med ljus o hopp i midvintertid.
I det svenska bondesamhället var lucianatten den 13 december
årets längsta. Detta beror på att kalendern då var en annan än dagens.
Föreställningen om den långa lucianatten levde dock kvar trots kalenderreformen
1753, som flyttade vintersolståndet till den 21–22 december. Enligt folktron
var lucianatten farlig: Övernaturliga makter var i rörelse och djuren kunde
tala. Den långa mörka natten var full av all slags troll och annan ondska som
till exempel Lucifer. Härifrån var inte steget långt till Lucia. Det var också
denna natt som julefastan inleddes och därför gällde det att proppa i sig så
mycket man kunde just innan. Man festade och drack.
Luciadagen var en stor festdag särskilt i Västsverige. Där
kallades den för ”lille julafton” eller ”Lusse långnatt”. Den som hade mat åt i
stora mängder, nästan som i den frossa som följde äldre tiders (katolska)
fasteperiod. På vissa håll åt man inte mindre än tre frukostar. Lussebruden,
som förekom på vissa håll, var en skämtbrud som ibland var klädd i halm – eller
en halmdocka – som man kunde dansa med.
Under 1800-talet uppträdde lucia antingen ensam eller med en
eller två följeslagare. När processionen flyttade in i städerna växte
luciaföljet med tärnor och stjärngossar, som tidigare uppträtt som de tre vise männen
i julupptågen på annandagen och trettondagen.
I vår tid är luciafirandet en högtid som för många har
kommit att symbolisera en äldre svensk kultur. I samma funktion har firandet
också exporterats till andra länder. Men melodin till luciasången förblir
italiensk och de svenska textvarianterna skrevs först på 1920-talet. Själva
namnet Lucia kommer av latinets lux, som betyder ljus.
