ANDENS FRUKTER – DEL 4

Idag fortsätter serien om ”Andens frukter”. Dagens frukt är SJÄLVBEHÄRSKNING.

Självbehärskning är en nödvändighet i livet. Alla har det, i större eller mindre utsträckning. Självbehärskning hjälper dig att hantera både kallt och varmt i livet – att motstå det som frestar dig att synda likaväl som att inte missbruka det som är tillåtet. Om du ska kunna kontrollera dina handlingar och drifter, så behöver du självbehärskning.

Motsatsen till självbehärskning skulle kunna sägas vara ett förvildat liv. Det handlar om en inre kraft att antingen följa eller motstå begären. Det handlar också om att hålla koll på de bittra frukterna: känslor av vrede, hat, oförsonlighet och hämnd.

Självbehärskningen hjälper dig att älska den värsta syndaren i din omgivning och samtidigt göra dig upptagen med att bekämpa begären i ditt eget liv. Om du växer i denna öppenhet kommer människor att känna mer och mer tillit till dig. Växande självbehärskning innebär växande förtroenden. Kärleken får sin boplats i en personlighet präglad av självbehärskning.

Återhållsamhet är ett syskonord till ordet självbehärskning. Denna återhållsamhet har inte sitt fokus på det som är negativt – istället innebär den att något som kanske är bra läggs åt sidan för det allra bästas skull.

Utmaningen är att låta frukten självbehärskning genomsyra hela ditt liv. Någon kan kanske hantera pengar, men frossar i skvaller. En annan har svårt att bevara förtroenden, men klarar att motstå sexuella frestelser. Du behöver öva dig i att motstå utsvävningar och i förmågan att balansera det som är bra till förmån för det som är allra bäst.

Din ”hemläxa” i helgen:

1. Självbehärskning hjälper dig att hantera onda begär men också att inte missbruka det goda. Försök att identifiera och plocka bort goda saker i ditt liv som hindrar det allra bästa.

2. Trafiken innebär många övningstillfällen i självbehärskning. Bestäm dig för att tänka en god tanke och kanske sända upp en bön för dina medtrafikanter nästa gång du tycker att någon stör dig i trafiken.

3. Något av det allra viktigaste när det gäller att hantera begär är att inte stanna kvar i dåliga mönster. Bryt gamla mönster och skaffa dig nya, bättre vanor.

Lycka till!

ANDENS FRUKTER – DEL 3

Idag fortsätter sommarserien om ”Andens frukter”. Dagens frukt är TROFASTHET.

Trofasthet handlar om uthållighet, överlåtelse och vänskap. Det finns så mycket runt omkring dig som kan splittra din uppmärksamhet. Tänk då på vattnet som följer sin fåra utan att lockas på avvägar, även inför en avgrund. Konsten att inte lockas av annat, att hålla fast även när det inte är så glamoröst eller när det känna hopplöst – det är verklig trofasthet.

Du ska vara helt trogen med det du har. Det kan handla om din tid, dina resurser, dina förmågor, såväl som dina naturliga och andliga gåvor. Du har fått många gåvor – var trofast med dem! Lita på dem, låt dem flöda.

Du kan aldrig växa i trofasthet genom att önska dig någon annans förmågor och tillgångar. Du växer genom att vara trogen med det du fått. När du är trogen i det lilla blir du anförtrodd mycket. I vår tid verkar obegränsad fritid och begränsat ansvar vara mer populärt än mer ansvar. Genom att ta på dig mer och mer ansvar växer du som människa. Gör det!

Din ”hemläxa” i helgen:

1. Att hålla det du lovar visar på en vilja att växa i trofasthet. Kan människor lita på dig i vardagliga sammanhang?

2.  Försök att alltid leva ut trohet i vänskapsrelationer, även när de sätts på prov. Är du beredd att låna ut till människor med behov?

Lycka till!

SAMHAIN

Halloween har sitt ursprung i Irland och Skottland. Traditionen lär ha vuxit fram efter att vikingarna kommit till Storbritannien. Vikingarna firade något som kallades höstblot, då man tog farväl av ljuset och välkomnade mörkret, dvs. vinterhalvåret. Kelterna i sin tur firade Samhain, vilket är en skördefest som välkomnar vintern och tar farväl av sommaren. Man trodde att de dödas själar kunde återvända till vår värld under denna natt. Ur dessa två traditioner lär sedan dagens Halloween ha vuxit fram. 

Nu är hösten på god väg att övergå i vinter och nätterna blir allt längre. Växterna vissnar, tappar löv och förbereder sig för vilan. För Kelterna var Samhain början på vinterhalvåret, då man tog hem boskapen från betet och slaktade de djur som man inte hade tillräckligt med foder för att hålla vid liv över vintern. Det var också det keltiska nyåret, eftersom kelterna ansåg att året började med den mörka tiden, liksom natten var början på dygnet.

Under namnet Halloween är det här en högtid där olika hedniska inslag envist hängt kvar trots kristna försök att göra om den till ”All hallows eve” (Alla helgons dag). Guden når nu fram till dödsriket och lägger sig att vila inför återfödelsen. Gudinnan tar som den Gamla/Dödshäxan emot honom. Man brukar säga att slöjan mellan världarna är som tunnast denna natt. Man kan se det som natten då den behornade Guden leder den vilda jakten över landet, och det är klokast att hålla sig inne om man inte vill dras med.

Ritualen fokuserar lämpligen på döden, Gudens ankomst till dödsriket och Gudinnans roll som den som ger frid och vila. Man kan också i ritual gestalta den vilda jakten, där Guden både är jägaren och det jagade bytet, Jägargud/Dödsgud - och Hjortgud.

Samhain brukar anses vara ett bra tillfälle att kommunicera med de döda, och för spådomar. I och med slakten är detta den tredje skördehögtiden, och det är också den tredje som rör Gudens död. Samhain ger löftet om att det kommer ett nytt år.

Wicca (vars anhängare ibland kallar sig häxor) är en naturbaserad religion, som i sig inte är äldre än ett drygt halvsekel. Men både religion och ritualer baseras på gammal förkristen tro. Däribland firandet av Samhain den 31 oktober, som är en av de viktigaste högtiderna inom wicca

November och tiden fram mot vintersolståndet var också en tid då slöjan mellan dödsriket och vår värld troddes vara extra tunn. Det hölls därför seanser för att kommunicera med själar på andra sidan, och det var vanligt att klä ut sig till spöken för att skydda sig mot illvilliga andar.

Det är extra lätt att förmedla budskap när slöjan är som tunnast. Därför skriver vi meddelanden på lappar som vi bränner och hoppas att röken för med sig våra ord till dem som gått före oss. Jag smyckar mitt altare med löv, rönnbär, kottar och ljus, och håller en liten ritual.

”Hösten falnar,
vintern står på tur
skymning övergår i skugga.

  

Må hälsan vara med oss och brödet räcka,
tills solen värmer oss igen.

Hjulet knyts ihop,
ände blir till början,
allting föds på nytt.

Ut med gamla,
in med det nya.
Jag släpper det,
som ej längre gagnar.”

Fundera/meditera en stund över detta. Om du vill, kan du sedan göra såhär: Koncentrera dig på luften en bit framför dig. Försök skönja den tunna slöjan och öppningarna som uppstår. Om du vill, kan du uttala något med följande andemening:

”Alla ni kära på den andra sidan,
må ni se oss nu.
Vi ser er,
och sänder en hälsning.
Var med oss en stund ikväll;
fröjda oss med er närvaro.

  

Låt oss fira födelse, liv och död.
Låt oss utnyttja det tunna skiktets möjligheter.
Låt oss ta del av energin för att orka vintern,
att se hjulet snurra,
och att se pånyttfödelsen.
Dela med er av er visdom.
Jag/Vi ger er kärlek och hågkomst.”

Gör din egen inriktning på ritualen. Du kan använda rösten, resten av kroppen, symboler, föremål…. Det är din ritual och det du tycker är viktigt, som ska komma fram.

Jack-o’-lantern är den typ av halloweenlyktor som består av en pumpa, majrova eller en kålrot med ett lock urskuret och med urgröpt innandöme, ofta med konturerna av ett ansikte urskuret i skalet. I innandömet placeras sedan vanligen ett tänt ljus. Traditionen att tillverka jack-o’-lanterns kommer ursprungligen från Irland, men spreds vidare främst till USA med irländska immigranter och blev då en del av halloweenfirandet.

Traditionen kring jack-o'-lantern går tillbaka till den irländska sägnen om den elaka men sluga smeden Jack, som var så törstig att han sålde sin själ till djävulen för en slant till något starkt att dricka. Då djävulen hade förvandlat sig till ett mynt, lade Jack istället det i fickan tillsammans med ett silverkors vilket förhindrade djävulen att förvandla sig tillbaka.

Till slut lovade djävulen att ge Jack uppskov på ett helt år innan han skulle komma tillbaka och kräva Jack på hans själ, vilket Jack gick med på. När djävulen ett år senare kom tillbaka, lovade Jack att lydigt följa med om djävulen bara ville ge honom ett äpple från ett visst äppelträd. Djävulen gick med på detta, men då han klättrat upp i trädet ristade Jack snabbt in ett kors längs med stammen och åter igen var djävulen fast och oförmögen att ta sig ner från trädet. Jack lät inte djävulen komma ner förrän denne svurit att ge avkall på Jacks själ för alltid.

Men när så dagen kom då Jack dog, förvägrades han inträde till himmelriket på grund av allt ofog han ställt till med på jorden under sitt långa liv. Inte heller djävulen, kunde ge Jack inträde i helvetet då ju denna svurit på att aldrig göra anspråk på hans själ igen. Således var Jack nu dömd att för alltid förbli en osalig ande på jorden.

Jack bad djävulen om en lykta, så att han skulle kunna hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker. Djävulen kastade då några glödande kol åt Jack som han lade i en ihålig kålrot. Han blev senare känd som ”Jack med lyktan” (”Jack of the lantern” eller ”Jack-o’-lantern”), då han av människorna titt som tätt setts vandra över markerna ensam med sin kålrotslykta, än idag oförmögen att få frid.

En minst lika vanlig variant av legenden är att Jack egentligen var en bonde som ingick en pakt eller ett avtal med djävulen om sin själ. Något kors nämns över huvud taget inte i den varianten av historien…