HÄXANS HISTORIA - Del 3

Medeltidens häxor
Det var inte alla kristna som var rädda för häxor, eller ens trodde på dem. Det tyska helgonet sankt Bonifatius (680-755) menade att tron på häxor var barnslig och ”okristlig”. Kejsaren Karl den Store (742-814) lät kungöra att brännande av häxor var en hednisk handling som skulle straffas med döden. Men under medeltiden tog tron på häxor och trollkarlar en märklig vändning, som hade mer med religion och politik att göra än med tron på det övernaturliga. Påven i Rom försökte ena alla kristna under en enda kyrka, den katolska kyrkan.


De som vägrade och skapade egna kristna samfund ansågs vara fiender till den enda, sanna kyrkan. Dessa människor kallades ”kättare” och beskrevs av påven Gregorius IX som människor som ansåg att Lucifer (Satan) var den sanne skaparen av himmel och jord, och att de gjorde allt omvänt mot Guds vilja. På så sätt sattes kättarna i direkt kontakt med onda magiker och häxor.


Det intressanta är att kyrkan under början på medeltiden intresserade sig mycket lite för ”kloka gubbar och gummor” på landsbygden som använde magiska formler för att bota sjukdomar, kasta förbannelser eller hjälpa skörden växa. Dessa människor råkade i trubbel senare. De som anklagades för häxeri under 1100-1200-talen var till exempel valdenserna, ett samfund som förespråkade en fredlig kristendom baserad på Jesu bergspredikan. Även katoliker som motsatte sig dessa förföljelser råkade illa ut.

Kyrkan tillsatte särskilda utredare som kallades inkvisitorer. Dessa män hade som uppdrag att leta upp de oliktänkande, finna lämpliga bevis emot dem och sedan antingen tvinga dem att gå med i den katolska kyrkan eller avrätta dem. Tortyr användes ofta för att övertala de anklagade.


Det fanns många och vilda historier om vad kättarna hade för sig i sina olika sekter. En populär berättelse handlar om hur kättarna invigs i Lucifers flock. Först uppenbarar sig en jättelik padda som kättarna kysser i baken. Flera andra demoner dyker upp och deltar i en gruvlig fest där kättarna utövar kannibalism, pedofili och andra hemskheter. Så småningom dyker Lucifer upp och varje kättare lämnar honom en bit av sina kläder. Om klädbiten godkänns är kättaren upptagen i Lucifers kult. Demonen i paddgestalt dyker upp i många historier från den här tiden och blir något av en symbol för de onda kättarna. ”Paddyrkan” var en av anklagelserna som användes av kyrkan. Paddan har hängt med som en symbol för häxor och djävulen långt senare i tiden.

De flesta som anklagades och dömdes för häxeri under den här tiden var män, eftersom det var männen som ledde de religiösa samfunden. Det var sällan man kallade dem häxor, eller ens djävulsdyrkare. ”Luciferianer” var ett vanligare uttryck.


I morgon skriver jag om senmedeltidens häxor.