PÅSKDAGEN & ANNANDAG PÅSK

Sist upp ur sängen den här dagen kallades för "långlåskan". Enligt traditionen kunde i stället den som steg upp tidigt påskdagen få se solen dansa eller snurra. Anledningen till denna soldans var enligt en from föreställning glädjen över Jesu uppståndelse. Om påskdansen sjunger vi ibland fortfarande under julen när det om den heter att den varar till påska, men: ”Nej det var inte sant, nej det var inte sant, för däremellan kommer fastan." Nu var fastan över och under två påskdagar tog man igen vad man tyckte sig ha gått miste om. I Skåne kallades det för "påskastua" och från Fru Alstad heter det (Nils-Arvid Bringéus, "Årets festseder"): "Påskastuan började på påskdagskvällen samt fortsattes annandags påskekvällen med dans och musik av fiol och klarinett, vilka senare på kvällen ersattes med dragspel." De här båda kvällarna var det flickornas skyldighet att svara för gillet. "Om det så dansats ett par timmar, så skulle en eller två flickor duka fram gudsgåvorna och så åts och bedömdes deras förning till allt beröm."

   

Söndag ses som en stor lyckodag på grund av sin religiösa status som den dag då Jesus återuppstod från de döda.

Söndag är uppkallad efter den fornnordiska gudinnan Sol och förknippas självklart med solen. Hon kallades även för Sunne eller Sunna. (Jämför också med engelskans Sun.) Hon åkte över himlen i sin vagn Alfrödull som skapats av de andra gudarna för att bringa ljus till världen.

Kläder som invigs på en söndag sägs hålla dubbelt så länge.

Idag passar magi som rör: Ekonomi, tur, healing, hälsa, hopp, välgång, energi.
-----------------------------------------------------------------------------------

Varför firar vi annandag påsk? Det kan man verkligen fråga sig. Något uttryckligt religiöst skäl finns inte.  Annandagen kan visserligen brukas som minnesdag för händelser omedelbart efter uppståndelsen, men något egentligt skäl därtill saknas.

Den verkliga orsaken är en annan. Efter de stora högtiderna jul och påsk ville folk i det gamla europeiska bondesamhället dra ut på festligheterna i ytterligare några dagar. I påskens fall varade detta världsliga firande i en hel vecka, något som myndigheterna började se allt mer snett på under 1700- och 1800-talen. Helgdagarna och festerna inskränktes till att slutligen endast omfatta en dag – måndagen efter påskdagen, då man i vissa bygder ägnade sig åt uppsluppna tävlingar som främst gick ut på att rulla ägg.

                       Jesu uppståndelse, takmålning i Banská Štiavnica, Slovakien.
I många östeuropeiska länder kom annandag påsk att bli den dag då ungdomar på skämt hällde vatten över andra sovande ungdomar för att väcka dem, något som i Polen förknippas med termen Dingus. Traditionen att ungdomar väcker varandra genom att hälla vatten på huvudet (och genom att piska eller slå på benen med dekorerade pil- eller björkris) Dingusdagen, är känd från flera östeuropeiska länder. Varianter på temat har funnits i Polen, Ungern, Slovakien och Tjeckien. Den är mycket riktigt förknippad med Annandag Påsk, men seden är svår att spåra till ett allmänt accepterat ursprung. En hypotes gör gällande att traditionen går tillbaka till 900-talet, då den polske hertigen Mieszko I anammade kristendomen. Dingus skall ha varit en förkristen gudomlighet som representerade vatten. I och med kristnandet började gudens religiösa aspekt att förknippas med dopet, vilket skulle förklara vattenhinken. Andra har gjort gällande att förkristen religion inte har någonting med seden att göra. Det rör sig snarare om en gammal tradition som går ut på att föräldrar väcker sina barn på ett ovanligt bryskt sätt för att påminna dem om Kristi lidande. Om detta är korrekt skulle det alltså finnas en koppling till den kristna påsken.

Men allt detta är gissningar. Seden kan inte spåras till något föregivet ursprung i äldre medeltid.