44 dagar av häxkonst - 44 dagar kvar av 2021

Tänkte jag skulle avluta året med 44 dagar av häxkonst. Från början var det en bloggutmaning jag fann på nätet för nåt år sen. Och nu tänkte jag att det kunde vara trevligt (och bra för att få igång mitt bloggande igen) att avsluta året med lite magiska dagliga blogginlägg.

Och idag tänder jag även det 2:a ljuset i min väntstake. Solvänt eller årsväntan som det också kallas, är en nyhednisk tradition som hämtat inspiration från den kristna adventsljusstaken. Nedräkningen börjar 6 torsdagar innan vintersolståndet genom att i en sexarmad ljusstake, en så kallad väntljusstake, tända ett ljus varje torsdag, fram till dess att solen återkommer i och med vintersolståndet. För varje vänt finns en runa, de första runorna i futharken, med en liten vacker tillhörande text att läsa.

Ett fint sätt att vänta in solens återkomst under årets mörkaste tid är att tända ljus. För de som inte tillhör något religiöst samfund, och inte firar advent som nedräkning till Jesu födelse, kan traditionen med solvänt fylla ett slags tomrum.

44 dagar av häxkonst ☽✪☾ Dag 1 - Vilken är din häxbakgrund?

Min första tanke när jag såg den här rubriken var: ”Kan man kalla min historia för häxbakgrund egentligen? Jag är inte en sådan där person som innerst inne alltid har känt att jag är häxa egentligen, bara lite annorlunda… Och när jag läste den första boken om wicca så kände jag inte genast ”såhär har jag alltid trott!”. Nej, tron, tankesättet och wiccareligionens grund var nya tankar för mig; däremot kändes det omedelbart rätt! – Ja! Det som står här är sant. Det som jag har tänkt, känt och trott genom åren faller på plats, passar ihop och stämmer överens med det här, och det jag känner är rätt för mig. Så jag fortsätter på min väg. Ibland intensivt, ibland på sparlåga, men alltid på min väg…

Så här började allt… Ända sen barnsben har jag haft förkärlek till stenar och småfolket. Jag minns än idag hur jag som liten flicka satt på mormor och morfars stengärdsgård och hade tebjudning för småfolket. Där kunde jag sitta i timmar och prata med dem, och leta efter skatter – oftast fina små stenar som tilltalade mig och mitt inre väsen. Men emellanåt hittade jag också fina porslinsbitar, gamla rostiga metallföremål, allt under sann skattjakts-anda.

När jag började skolan, märkte jag att jag var ”annorlunda” på något vis, ingen ville ha mig som bästis, och jag kände mig väldigt utanför… Men jag var den jag var, och ändrade mig inte. Vägrade t.ex. att gå i långbyxor, hur kallt det än var ute, så skulle jag ha kjol och strumpbyxor… Det var nog först i mellanstadiet som jag på allvar började ha jeans och försökte vara som de andra. Jag hade bara få - men sanna vänner. När jag var i 10–11-årsåldern var det skogen som lockade efter skoldagens slut. Där letade jag efter ätliga växter och bär. Bodde då i en trakt som hade väldigt god stensöta, men även harsyra och blåbär fanns att hitta. Kottar och ”fina” pinnar och kvistar som lockade mig fanns där också…

När jag sen blev tonåring, var det mer musiken och killar som lockade. Jag försökte vara en ”tuff brud” och ville komma med i gemenskapen med ”de coola”, det gick väl som det gick… När jag var 20 fick jag min första dotter, och livet blev plötsligt väldigt väldigt tufft. Hennes pappa valde att lämna detta livet, och där stod jag ensam kvar med en liten baby på 6 månader och visste varken ut eller in. Men med lite jävlar anamma och ”jag ska banne mig visa dom” så klarade jag även det på något sätt.

Livet rullade på med arbete, dottern, ny kille och giftermål, hushållet som skulle skötas, tvätt, bak och matlagning, en dotter till, skola, dagmamma etc. Och allt blev vardag även för mig… Men så några år före min 40-årsdag så kände jag att dragningen tillbaka till stenarna och småfolket växte sig starkare igen… Så jag skilde mig, flyttade tillbaka till Stockholm, min barndoms stad, och började leva min dröm. Här bor jag nu med man och en katt.

Jag började studera, läste allt från företagsekonomi, näthandel, småföretagande, data (tog bl.a. datakörkort), alternativ medicin... För att till slut avsluta studerandet med att läsa vård och omsorg, och börja jobba som undersköterska i hemtjänsten.

Började på allvar med tarotkort, kristaller och wicca. Läste enormt mycket om ämnena, gick kurser i tarot och magi, utbildade mig till kristallhealer. Praktiserade som solitär wicca, men idag kallar jag mig vildhäxa.  Nu lever jag efter årshjulet och firar de 8 wiccanska högtiderna. Försöker leva i samklang med Moder Jord. Nu är det magi, kristaller, tarot- och änglakort, runor, shamanism, olika sorters healing på distans såsom reiki, violetta flamman och rosenhealning, och aromaterapi, som är mina områden. Jag gör även smycken av kristaller - smycken för själen och healing.

Idag arbetar jag mest med råd och vägledning med hjälp av mina tarot- och änglakort, har distanskurser inom tarot, mag, kristallhealing, runor, Silvervioletta flamman och medial utveckling. Har en betalgrupp på facebook ”Kaylas häxbrev” där jag lär ut det jag själv lärt mig genom åren.