44 dagar av häxkonst. Dag 6 ☽✪☾ En favoritgud
Dagens ämne var svårare, för jag har just ingen favoritgud. Wiccaner tror ju på Guden och Gudinnan, så att specificera just en var inte det lättaste. Men efter många om och men så valde jag iaf nordiska guden Balder.
Blomman Baldersbrå har blivit uppkallad efter guden eftersom den kan liknas med Balders ljusa ögonfransar. Enligt Snorre Sturlasson så fanns det "ett gräs så vitt att man jämförde det med Balders brå (ögonbryn).
Far: Oden
Mor: Frigg
Syskon: Brage, Hermod, Höder, Idun,
Skjold, Tor, Vale, Vidar
Maka: Nanna (Måndisen som är dotter
till månguden)
Barn: Forsete
Ägodelar och djur: Hringhorne
Balder är en asagud som är en ljusgud och ”solskivans mäktiga främjare”. Balder är den vackraste av alla gudarna och den mest högreste av dem. Han är så ljus att det lyser om honom.
Balders uppgift är att på sin häst eller sitt luftskepp Ringhorne vara skyddsvakt för Sol och Månes färd över himlen. Balder har ett ädelt sinne och vill inte starta bråk och krig i onödan – däremot tvekar han inte att dra vapen mot ondskan. Han är känd för att vara försonlig mot fiender, och är böjd att förlåta. Han är världens fredsstiftare och en mild domare. Om Balder dömer någon hårt, är det för att denne har gjort så illa, att den domen inte kan mildras.
Balder älskad av alla väsen som kan uppskatta hans godhet. Han är den vänligaste, mildaste och klokaste av asarna. Han sades vara bäst av asar. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt, men hans domar ägde inte bestånd. De andra gudarna brukade säga, att så länge de hade kvar Balder, kunde det inte gå alltför illa för dem. Därför blev de mycket rädda, när han började drömma mardrömmar om att han skulle bli mördad. Och trots alla deras ansträngningar blev det också så till slut.
När Balder började drömma mardrömmar. Blev hans mor Frigg så
orolig att hon fick allt och alla att lova att inte skada hennes älsklingsson.
Gudar, jättar, dvärgar, alver, djur och människor svor att aldrig skada honom.
Till och med eld, vatten och sten lovade att skydda honom.
När gudarna upptäckte att det var omöjligt att skada Balder använde de honom
som måltavla på lek. Men Loke tyckte inte om att just Balder skulle vara
odödlig. Loke förvandlade sig till en
gammal kvinna, sökte upp Frigg och lurade henne att avslöja att Frigg inte
brytt sig om att fråga misteln, en liten grön växt.
Loke gjorde en pilspets av en mistel. Sedan gick han med en pilbåge till Höder,
som inte kunde vara med och skjuta prick på Balder eftersom han var blind.
"Jag ska hjälpa dig att sikta" sade Loke. Höder sköt, pilen med
misteln träffade Balder mitt i hjärtat och han föll ihop, död. Det blev
alldeles tyst. Ingen kunde säga något.
Medan Balder begravdes, red hans bror till dödsriket för att be dödsgudinnan
Hel, att låta Balder återvända till de levandes värld. "Alla sörjer
honom", sade han. Och Hel lovade att om allt och alla grät för Balder,
skulle han få komma tillbaka.
Budbärare red ut i världen för att be alla att gråta för Balder. Och alla grät.
Till och med stenarna grät. På vägen hem passerade budbärarna en grotta.
Därinne satt en gammal kvinna som kallade sig Tökk. "Nu är det bara du
kvar", sade budbärarna. "Om du också gråter för Balder, får han komma
tillbaka till livet." Tökk sa: "Med torra tårar ska Tökk gråta för
Balder. Hel kan behålla det hon har!".
Och så kom det sig att Balder fick stanna i dödsriket. Och alla trodde att Tökk
i själva verket var Loke som förklätt sig. Loke fångades och bands vid en
klippa. Ibland sliter han så hårt i repen att det blir jordbävning. Efter
Ragnarök kommer Balder tillbaka från dödsriket (tillsammans med sin bror Höder)
för att styra den nya världen. Men det är en annan historia...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar