44 dagar av häxkonst, dag 31

☽✪☾ En favorit - hednisk/häxfilm

Dagens ämne är inget svårt val alls för mig, för min favorit av alla är ”Avalons dimmor” jag älskar verkligen denna film. Filmen såg jag på tv för många år sen, och den är faktiskt alldeles alldeles underbar. Och boken den är minst lika bra den. Fast den är på 950 sidor blir den aldrig seg att läsa, så spännande och så bra från början till slut. 

Kristendomen får ett allt starkare fäste i Britannien och den gamla keltiska tron på Modergudinnan trängs allt mer undan. Mitt i allt detta börjar saxarna invadera öarna och dödar både kristna och druider. Prästinnorna på Avalon försöker ena Britanniens folk och stå saxarna emot. Det kräver en kung som kan samla både kristna och druider under sitt baner.

Passion, mystik och äventyr. Detta är Arhurlegenden berättad ur Morgaines ögon. Det är en historia om makt, svek, otrohet, äventyr, tro, motstånd, stolthet, passion och mysticism.

Avalons dimmor berättar den välkända sagan med en viktig och annorlunda vinkling - kvinnorna bakom tronen står i förgrunden. Vi får följa kvinnorna från barndomen tills dess att deras öden slutligen avgörs i kampen mellan kristendomen och den hedniska kulturen. Vivianne, Sjöns härskarinna, försöker hålla de hedniska myterna om Avalon levande genom Morgaine som blir hennes adept och elev. Filmen är baserad på romanen Avalons Dimmor av Marion Zimmer Bradley.

I medeltida versioner av Artursagan utmålades Morgaine som en illvillig maktgalen häxa - under denna tid då det ansågs fel av kvinnor att alls vilja ha makt. Marion Zimmer Bradley återknyter Morgaine till sagans forntida ursprung, då Morgainekaraktären var gudinnan Morrigan, när hon var älvornas drottning. Jag har hört många gudinnedyrkare och wiccaner hävda att denna roman hjälpte dem att finna sin tro. Romanen är en idéroman som ger ett nyhedniskt perspektiv på myter, legender och på historien om hur Britannien kristnades.

En annorlunda vinkling av legenden om kung Arthur, denna gång berättat ur kvinnligt perspektiv. En betydligt mer sympatisk och mänsklig beskrivning av Morgaine, som fängslade och fascinerade mig. Jag tyckte mycket om stämningen som byggs upp, känslan av mystik och okända makter. För mig var boken inte för lång, och jag hittade inga sega partier, men jag kan tänka mig att om man har lite svårt för wicca-traditioner och liknande, då tröttnar man lätt. Annars är det en fantastisk berättelse, livfullt och fängslande berättat. Vansinnigt intressant som fundering kring hur man kan ha levt på den tiden.