44 dagar av häxkonst, dag 32

☽✪☾ Ett hedniskt/häxigt konstverk

Oj det blev lite svårare nu… ett konstverk, hmm. Och dessutom hedniskt eller häxigt… Det kan ju vara vad som helst, för vad är konst? Något som för mig kan tyckas vara ett konstverk, kan av andra betraktas som rent nonsens och skräp…

Jag har vänner som enligt mig gör underbara, dockor, figurer, smycken, målningar med mera. Så jag skulle kunna skriva om dem, men då får jag presentera så mycket, för de gör verkligen magiskt vackra skapelser.

Så ja, jag tänkte skriva om en tavla som jag tycker om och det är den kända målningen av den Engelske pre-rafaeliten John William Waterhouse från 1888, ”The Lady of Shalott”

The Lady of Shalott är en mytisk figur som förekommer i Arthur-sagan och som var mycket populär på 1800-talet. Tennyson skrev en hel dikt om henne. Elaine of Estolat, som hon egentligen hette, var en keltisk prinsessa, som av en svårt kristen familj murades in i ett kloster, och tvangs leva där – fullständigt isolerad från Världen och människorna. Men en dag såg hon Sir Lancelot och hans riddare komma förbi utanför hennes fönster, och Sir Lancelot var den vackraste man hon någonsin sett. Gripen av häftig kärlek till honom övergav hon genast all kristendom, och lämnade klostret, men de kristna lade en förbannelse på henne. Hon skulle bli allvarligt sjuk och dö, och aldrig hinna fram till Camelot eller det hedniska ridderskapet, som fanns någonstans nedför en flod, och på andra sidan havet. man har tvistat om vilket land ”Estolat” eller ”Astolat” egentligen var, och om det någonsin fanns i verkligheten, men det var i alla fall inte alls något så prosaiskt som Guildford i Surrey, som Sir Thomas Mallory senare skulle skriva. Ögonblicket, när Elaine upptäcker kärleken och Hedendomen (i det att hon varseblir Sir Lancelot)har förstås skildrats av många konstnärer, men i den ursprungliga legenden blev hon mycket riktigt sjuk och förkyld, tunnklädd som hon var (så går det om man åker båt utan ordentliga kläder – minns nu det!) och dog av lunginflammation, samtidigt som hon kom fram till slottet Camelot, där Arthur och Lancelot (som fortfarande var hedningar och inte kristna) tog emot henne.

För Tennyson och 1800-talets intellektuella handlade myten om Elaine om något annat, eller konstnärens och den skapande människans isolering från samhället, och så är det kanske också för Kaj Stenvall. Jag vet inte. Däremot är det ganska lätt att se, att hans ”ankmålningar” – som ibland också innehåller pastischer på Edward Hopper – Velasques och andra kända konstnärer, är fulla med mytologiska övertoner ibland, och som sagt övergår från det sublima till det löjliga, i det att han hela tiden drar in Kalle Anka i sammanhanget…

 

Tittar du sen på den bilden här, inser man, att Kaj Stenvall har utfört en parafras eller ett slags parodi på tavlan. För ni ser att båtarna är likadana? Stenvall har målat sina ankor länge, och denna målning, ”Waterhouse” från 1993 är ett av hans Magnum opus, capolavori (som man säger på italienska) ja ett huvudverk, helt enkelt. Som all god konst kan givetvis hans målningar tolkas på ett flertal olika sätt, inte bara i ett hedniskt kontext, även om han aldrig offentligt sagt någonting om sin eventuella religiösa läggning eller preferenser Och hur som helst kanske detta också är ovidkommande vad nu hans konstnärskap beträffar, men jag ser i alla fall klara referenser till hedendomen, och en mycket konsekvent kritik av vissa monoteistiska religioner i hans verk; vilket ju är en definition på hedendom. Enligt Svenska Akademins Ordbok – är det så att själva definitionen på en hedning är en person som klart och tydligt tar avstånd från all kristendom, Islam eller Abrahamitiska religioner överhuvudtaget.