☽✪☾ Runa som du väljer
Ja runor ja, det är ju väldigt intressant också. Först funderade jag på om jag skulle skriva om de speciella häxrunorna jag har, eller välja någon som ”alla” mer känner till. Det blev det senare. Jag har valt en runa ur futharken, den urnordiska. Det finns 24 tecken i den urnordiska runraden. Du kan se här nedanför hur runorna såg ut. Bokstäverna som står på raden nedanför runorna visar vilken bokstav man skulle ha använt för att skriva samma ljud. Runan för þ (th) användes för ett läspljud, som i de engelska orden thing och that. Runan för ŋ (eller ng) användes för äng-ljud.
Ordet runa betyder ursprungligen hemlighet. Eftersom runorna kan skapa harmoni och balans i den värld vi i dag lever i, vill jag hjälpa till att sprida runornas budskap vidare.
För att lära känna och arbeta med runor, bör man bilda sig en egen uppfattning om varje runas innebörd. Det kan man göra genom t.ex trumresor, meditationer och utesittningar.
Söker du svar på dina andliga funderingar och frågor om framtiden? Med runornas hjälp kan jag hjälpa dig att hitta svaren inom dig själv.
Det finns en uppsjö av information om hur du går tillväga då du skapar dina egna runor. Vilka material som går att bruka och vilka för och nackdelar det finns. Trä, snäckor, sten eller ben mm. Hur du sedan ska inviga dem och hur du bäst förvarar dem. För mig så är det intentionen som styr. Genom insikt, instinkt och intuition kan det ju bara bli rätt. Jag berättar här om hur jag gick till väga då jag fick mina runor skapade, hur jag initierade dem och hur jag använder dem.
När jag läst om runorna och blivit så pass fascinerad och nyfiken av dem så beslutade jag mig för att gå en runkurs och skaffa mig hemgjorda runor. Jag ville att de skulle vara i trä och valde att köpa av en häxvän. Hon ristade med en kniv som hon helgat för ändamålet. För att få ristningarna mer framträdande så tog hon lödkolven till hjälp, och sedan smorde jag in dem med min magiska olja, (vilken sort kommer jag inte ihåg, då det var många år sen). Jag hade sedan en liten ceremoni för mina runor och ljudade dem, sedan fick de ligga och bada i fullmånens ljus tre nätter i rad. Jag förvarar dem i en tygpåse. Detta har känts rätt för mig att göra.
När jag använder mina runor så gör jag i stort sett så som jag gör med tarotkorten. Jag lägger tre runor för de tre nornorna Urd, Verdandi och Skuld - dåtid, nutid och framtid. Eller någon annan runläggning som känns rätt för att besvara min fråga. Många gånger så tar jag en runa för dagen som vägledning, och jag drar alltid en årsruna till mig själv, inför det kommande året.
Tolkningstexter för runorna finns ju mängder av på webben. I boken "Nyckel till den Nordiska visdomen" av Niclas Thörn, Ulf Andersson, finns tolkningar för varje runa, och beskrivs mer som ett försök att visa på de stora möjligheter till ökad medvetenhet om livets skeenden som runorna kan ge. Texterna ska tolkas mer som symboler, och din intuition styr tolkningen. På samma sätt som för tarotkorten så finns det en grundbetydelse för runan men själva frågan - din livssituation och din intuition är sedan till god hjälp då du tolkar runorna.
Runorna - 24 till antalet i Futharken är indelade i tre ätter med 8 runor i varje. Ordet ätt har i detta sammanhang inget med släkte att göra, utan kommer av ordet åtta, precis som tjog kommer av ordet tjugo. Ätterna är Frejs ätt, Hagals ätt och Tyrs ätt. Varje ätt börjar på gruppnamnets begynnelseruna.
Och nu till den runa jag valt för dagens ämne.
Namn: Is, Iss, Isarz
Ljud: I
Innebörd: I-runan, grundbetydelse: Is.
Isrunan står för elementet is. Det stillastående frusna vattnet som väntar på att tina upp och få ny energi. Den kan stå för känslokyla och en lång period av vila. Ibland kan en längre vila vara nödvändig för oss människor. Symboliserar stillastående, stagnation och avvaktan, samt ordnad disciplin. Kan indikera en varning att man skall ta det lite lugnt i det man håller på med ett tag.
Utmaning, frustration. Psykologiska blockeringar i tanke eller handling. Inget händer. Allt står still. Sökande efter klarhet. Runan förstärker runorna runt omkring den.
Isrunan kallas den, denna köldens och isens runa. Iss harmonierar med snökristallen och dess reglerade form. Där finns kyla och stillhet, men också strukturer. Iss har sin hemvist i Nifelheim, köldens rike. Iss rimmar illa med spontanitet och aktivitet. Där finns tvärtom en stark dragning mot stillastående, tillbakadragenhet och bepansring. I Iss-runan finns också ett inslag av hård och väl koreograferad disciplin, som i många avseenden kan vara mycket positiv, eftersom den perfekt synkroniserade disciplinen är mycket kraftfull. Det är lätt att få bilder av enorma katedraler med perfekt symmetri i arkitekturen, eller hundratals buddhistmunkar som mässar mantran i total synkronitet.
Det gamla Japans enkla och stilrena estetik bygger mycket på Iss-runans hårt tuktande disciplin. Man bör därför i sin kontakt med denna runa vara på sin vakt mot överdriven strikthet och hämmande formalism. En negativ sida av denna runa är den själsdödande monotonin. I gammal nordisk magi räknas isen som ett femte element, jämte jord, eld, luft och vatten. Isens konserverande kraft, dess inneboende struktur, köldens alstringskraft (minns att världen skapades ur mötet mellan Nifelheim och Muspelheim - i möte mellan köld och hetta föds kosmos), alla dessa egenskaper finns i isen, och behövs för harmonin på jorden och i alla de andra världarna. Isen kan i sin genomskinlighet bringa mycket klarhet. Vattnet, som representerar känslolivet, har här frusit till en hård substans, som man inte kan bada i, dricka eller fiska ur - ett effektivt skydd mot sårbarhet, men också hindrande för känslomässigt engagemang. Detta är dock emellanåt önskvärt, och med hjälp av Issrunan kan även du gå på vattnet!
Iss-runan indikerar också att det är en tid att stanna upp och reflektera. Saker och ting "fryses" för dig nu, så ha tålamod och använd denna energi för att få klart på vad du verkligen vill. Kan också indikera energiblock som kan behöva flyttas genom övning eller tillbringa tid i naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar