44 dagar av häxkonst, dag 33

 ☽✪☾ Älva som du väljer

Älvor, barn utav måne och dimma
träd fram i nattens mörkaste timma.
På ängen i mörkaste natt
långt bortom människans boning
ekar klingande älvornas skratt.

Jag känner inte till deras namn, men jag tror på älvor - de är där ute i naturen och dansar med dimman och daggen, med månen och natten. Så jag väljer att berätta lite för er om älvorna och deras värld istället.

Nordisk folktro
Älvor finns i den nordiska folktron i många olika skepnader. Enligt nutida föreställning uppträder de oftast som små, vitskimrande väsen med vingar på ryggen, men de kan också vara osynliga eller nästintill. Ibland skymtar de fram som vaga gestalter i dimman över en äng eller mosse. Sådana älvor är emellertid en ganska ny företeelse i Sverige; längre bak i tiden har älvorna varit ett elakt småfolk. Dessutom verkar de kunna förvandla sig, för de har observerats i form av insekter, grodor eller möss. Etymologiskt finns ett släktskap med asatrons alver, men likheterna med dessa är få.

Älvorna är skygga och håller sig undan människors blickar. Störst chans att se dem har man i gryningen eller skymningen, då de samlas för att dansa. Till dansen hör sång och musik, som låter som fågelkvitter. Den som lockas med i älvdansen blir förtrollad och kan dansa i åratal utan att märka att tiden går. En del dansare grips av vansinne och andra får leva med älvornas musik ringande i öronen fram till sin död.

På älvornas dansplatser kan svampar växa upp i cirklar och bilda så kallade älvringar. Dessa är laddade med magiska krafter och kan skada den som är ovarsam. Att kissa i en sådan ring kan göra att man får blåsor över hela kroppen eller börjar kissa blod. Skulle man råka somna i älvringen finns det risk att man sover i hundra år utan att vakna.

Älvor och människor har sällan kontakt och det klokaste är att hålla sig undan. Den som stör älvorna riskerar olycka, eftersom älvor kan blåsa sjukdom på människor. För att bli frisk kan man då offra lite fett, några mynt eller guld i de gropiga älvkvarnar som går att hitta på berghällar.

Små, odöpta barn behöver särskilt skydd, eftersom älvorna kan suga näring ur deras fingrar, så att barnen blir veka och klena. Detta kan man förhindra genom att lägga stål i vaggan.

Biskop Olaus Magnus (1490-1557) varnade i sin bok ”Historia om de nordiska folken” för älvornas farlighet och rådde läsarna att inte söka sig till dem. Denna uppfattning om älvornas skadliga inverkan avspeglade sig i att man kunde ställas inför rätta om man hade haft samröre med älvor. 1656 åtalades pigan Karin Svensdotter vid Västra Härads ting i Småland för att ha fött barn åt älvkungen, vilket hon bekände. Vid rättegången vittnade hennes husbonde om att Karin ofta gick runt i skogen och letade efter barnen, som älvkungen hade tagit med sig. Växjö domkapitel bedömde emellertid att satan hade gjort Karin galen och hon slapp därför straff. Karins släktingar köpte henne ett silverkors att bära som skydd och på domkapitlets inrådan bad församlingen för henne. Därefter ska kontakterna med älvkungen ha upphört.

Om du aldrig har sett älva men gärna skulle vilja, så kan du börja med att låta älvorna ta plats i dina tankar. Du kan börja med att fundera på var du tror att älvorna skulle trivas när du är ute i naturen. Dina tankar och känslor kommer att leda dig rätt. När du ser en fin buske så kan du börja föreställa dig att du ser små ljussken. Till att börja med föreställer du dig och fantiserar, men efter några gånger kanske du börjar se små ljussken. Det underlättar att försöka ha älvornas lättsamma och lekfulla sinnesstämning. Man kan också uppfatta älvornas skratt som ljusa toner från klingande klockor. Att ligga på en filt eller i en hängmatta under en stor trädkrona och titta upp är ett bra träningstillfälle.

När jag tänker mig älvor så känns de inte som ett väsen av kött och blod. Men 2004 så hittades ett litet skelett som tros tillhöra en älva på en Indonesisk ö. Skelettet hittades i en grotta och såg ut som en människa fast pyttelitet. Efter denna upptäckt kom frågan om myter om älvor faktiskt har verklighetsbakgrund. Jag vet inte om skelettet var äkta eller en bluff. Jag hoppas verkligen att det var en bluff i detta fall. Jag tycker bättre om tanken på älvor som andeväsen. Som goda, och inte läskiga och onda.

Älvor är förföriska små figurer. Älvor kan vara ganska farliga. Deras sinne för humor gör att de gärna lurar människor, särskilt då män, i fördärvet. Om man låter sig förtrollas av deras musik och danser kan man få sitt livs kärleksnatt. Tyvärr blir man sedan ”idiot” för resten av sitt liv. Ett ganska högt pris för lite sex, kan tyckas. Som om inte det var nog så stannar musiken kvar i ens öra för tid och evighet också.

Skogsälvorna håller till i skogsgläntor, på sjöängar och myrmarker. De bor i jordhögar, under stenar eller i källor och småbäckar. Bosättningarna är sammanbundna med underjordiska gångar eller s.k. älvvägar.

Älvor har förmågan att förvandla sig till smådjur som fjärilar, skalbaggar och skogsmöss. Dessutom är de mästare på förklädnader.

I Brittisk folklore har varje art av växter sin egen beskyddarälva, som ofta är förvillande lik den växt de skyddar.

De trivs bäst i det dimmiga skymningsljuset under varma sommarkvällar eller tidiga mornar. Det är då man kan få höra deras spröda musik och se dem dansa. Även om älvorna tycks sväva när de dansar gör de rejäl åverkan på marken. Deras fotspår lämnar kvar ringar av upptrampad jord där ingenting kan växa efteråt.

Somnar man med huvudet i en sådan ring blir man yr i huvudet. Kissar man i ringen har man kissat för sista gången. All vätska samlas i kroppen, som svullnar upp våldsamt innan man dör.

Älvor anses ha förmågan att orsaka allehanda sjukdomar och hör till de väsen man bör undvika kontakt med om man kan.

Älvornas rike
Älvornas rike är känt runt om i världen under flera olika namn; Elfheim, Oz, Arkadia och Faerie är några exempel. Dimensionen styrs av märkliga naturlagar, som är baserade på fantasi och magi, snarare än vetenskap och tydliga regler. Naturen och befolkningen följer sina egna lagar, som antagligen är helt logiska enligt deras förvirrade referensramar.

Invånare: Älvornas rike är befolkat av älvor och av alla andra typer av sagovarelser man kan tänka sig. Alla de varelser som förekommit i mänskliga sagor och legender, går att finna någonstans i älvornas rike. Älvorna själva är indelade i en komplicerad hierarki, som är baserad runt vilka titlar de har. De mäktigare älvorna har titlar som prins eller prinsessa och härskar över ett stort område i älvornas rike. Den största fördelen av att ha en titel är att titelinnehavaren har rätt att använda sina magiska krafter på sina undersåtar, som han önskar. Majoriteten av älvorna är helt titellösa och sysslar mest med att drälla runt och ha kul. Älvornas rike styrs av älvdrottningen, som inte är en riktigt klart definierad person utan snarare en personifiering av hela dimensionen. Hon är känd under flera olika namn; Titania, Mab, Mauve, Ozma, och kan kontrollera de flesta aspekterna av älvornas rike lite som hon önskar.

Miljö: Älvornas rike följer sina egna naturlagar, vilket innebär att endast en liten del av riket är konstant. Mindre viktiga, platser flyttar sig lite som de känner för. En stig leder aldrig till samma plats två gånger, men den leder alltid till en plats som det, ur någon metafysisk mening, är viktigt för vandraren att besöka. De beständiga platserna som finns är till exempel marknaden och älvdrottningens palats, som man alltid kan hitta till om man är bekant med älvrikets märkliga geografi.

Portaler: Det finns många portaler till älvornas rike runt om i världen. De flesta ligger i djupa skogar, eller i alla fall i skogar som var djupa innan människorna högg ner dem. Många portaler ligger på de brittiska öarna, men det förekommer även portaler i Frankrike, Tyskland, Östeuropa och Ryssland. En del portaler är tydliga dörrar som det bara är att kliva igenom, andra kräver att man passerar vid en speciell tidpunkt eller att man utför en speciell ritual. Det finns även portaler som inte är uppenbara portar utan bara platser där de båda dimensionerna har smält samman så att den oförsiktige vandraren plötsligt kan befinna sig i älvornas rike utan att förstå hur han kom dit och utan att veta hur han ska ta sig tillbaka.

Speciellt: Älvornas rike kan vara en mycket farlig plats att besöka. Riket följer sina egna lagar, som endast ett fåtal icke-älvor har full koll på och om man bryter mot någon av lagarna riskerar man att förvandlas till en padda eller att tvingas att tillbringa resten av evigheten som slav till någon älvprins. Den enklaste regeln är att det är omöjligt att ta med sin ett föremål av järn eller stål in i älvornas rike. Materialet kan helt enkelt inte förekomma där i någon form alls. Om man bär på ett sådant föremål kan man inte passera genom en portal till älvornas rike, eller ta sig dit med magi. En annan viktig regel är att den som tar emot en gåva av en älva måste betala tillbaka med en lika värdefull gåva, eller bli älvans slav. Viktigast av allt (för de som inte själva är älvor) är att om man äter av älvornas mat blir man fast i älvornas rike under obestämd tid och när man slutligen kan återvända till sin egen värld kan det ha gått hundratals år sedan man reste.